Den nyligen inledda säsongen kunde knappast ha börjat mycket bättre för Hedvig Lindahl. I sin nya klubb, tyska Wolfsburg, har hon hållit nollan i tre av fyra ligamatcher och det regerande mästarlaget har fortfarande inte tappat poäng.

Under kvällen kunde välgången fortsatt när det var dags för Internationella fotbollsförbundets (Fifa) gala "The Best". Lindahl var en av tre nominerade (Christiane Endler och Sari van Veendendaal var de övriga två) till priset som världens bästa målvakt. 36-åringen var också nominerad till Fifas och internationella spelarfacket Fifpros världselva.

"Är jag inte så bra?"

Det är en scenförändring mot hur det såg ut i våras. Då fick hon allt mindre speltid i engelska Chelsea och uppmanades leta ny klubb efter säsongen. Från att i flera år ha setts som en av världens främsta målvakter började hon plötsligt tappa tron på sig själv.

Det är klart, när någon har tutat i en att man är färdig och kanske borde sluta, så är det lätt att börja tro på det. Det gick rykten om att jag skulle flytta hem till Sverige och att jag skulle sluta. Jag vet inte varifrån det kom riktigt, men när man hör sådant så börjar man undra lite, säger Hedvig Lindahl.

TT: Du började tvivla?

Ja, såklart. Man undrar varför det inte går så bra och tänkte ”är det så att det är dags, är jag inte så bra längre?”. Men så fick jag möjlighet att spela i Wolfsburg. Och det får ju inte så många spelare. Jag är väldigt glad och tacksam för det, och jag kände under VM att ”jag fixar det här”.

Tuff konkurrens väntar

En stor vändpunkt kom i samband med sommarens VM, där en då klubblös Lindahl med ett imponerande och för henne kännetecknande lugn var mycket viktig i Sveriges färd mot en överraskande bronsmedalj. Bättre marknadsföring kunde hon knappast ha gjort för sig själv, och snart efter mästerskapet blev det klart att nästa klubb skulle bli tyska giganten Wolfsburg.

Jag trivs. Det är inspirerande och jag känner mig uppskattad, så det är en stor skillnad. Jag har fått tillbaka en tro på att jag klarar av att spela på den här nivån. Den tappade jag lite när det var som tuffast, säger Lindahl om sin nya klubb.

Samtidigt vet hon att platsen som förstamålvakt i Wolfsburg inte är någon självklarhet. Särskilt inte när lagets ordinarie förstaval, tyska landslagsmålvakten Almuth Schult, kommer tillbaka från sin axelskada.

Jag hoppas att man kanske då ser fördelen med att ha två bra målvakter i sin trupp, när man kanske kan rotera eller välja utifrån motståndare vem som behöver spela. Jag har full respekt för Almuth Schult, som är en otroligt duktig målvakt. Jag har stora skor att fylla och därför känns det väldigt inspirerande att vara där och kämpa hårt varje dag.