LÄS MER: Trakasserierna blev för mycket för Anglesjö

LÄS MER: Legendaren lämnar Hästen

LÄS MER: Starka reaktioner efter avhoppet

Artikelbild

LÄS MER: Hästen Fanz: "Folk är frustrerade"

Så det var här vi landade. Med intrång, hot, polisanmälan och nya avhopp.

Så otroligt olyckligt.

En förlust för idrotten. Ett bakslag för föreningsdemokratin. Ett slagskott på framtänderna.

Artikelbild

En klubbchef väljer att kliva av på grund av trakasserier och spänner du handen så mycket som en centimeter i en segernäve – sluta.

Det finns inga vinnare här.

Däremot en osmaklig soppa med schismer, tjafs, påhopp och förakt som sjunkit till en nivå som är svår att ta in och analysera.

Är du en del av Vita Hästen på isen, om du står i klacken eller stöttar som samarbetspartner förstår jag om det snurrar.

Hur kunde det tillåtas gå så långt?

Varför gjordes inte mer när relationen mellan fans och ledning gick från ansträngd till infekterad till ohållbar?

Har situationen förvärrats för att det satt en kvinna på klubbchefsposten?

Lyckades de som gapade mest och tryckte på hårdast få sin vilja fram?

Kanske.

Kanske att det förstärkte och eggade på men oavsett var du anser dig stå i det här kaoset, om du är på den goda sidan och har svårt att så mycket som att se mot de onda, så står ni tillsammans i en skitstorm.

Den här hästen är inte särskilt vit just nu.

Klubben rämnar och övriga hockey-Sverige skakar på huvudet åt vad som försiggår i Norrköping.

Det är svårt att klandra dom.

Himmelstalundshallen är hockeyns oroshärd.

Om Vita Hästen har en utstakad plan hur de vill spela och vilka spelartyper de vill bygga på döljer de det väldigt bra.

Tränare väljs inte nödvändigtvis efter sättet Hästen vill spela ishockey på.

Klipp han som finns tillgänglig. Släck den mest akuta branden så hoppas vi på det bästa för stunden.

Hårt prövade fans har inte fått mycket tillbaka.

Efter succén 2015 med direktkvalet mot Modo har det varit sparsamt med glädjeämnen och nu, i slutet av 2018, är det knappt några leenden.

Ändå har det hela tiden funnits ett engagemang och vilja att supporta, tycka och påverka.

Det är bra.

Ingen elitidrott utan fans men det blir ett problem när egon växer sig större än klubbmärket.

Det riskerar att mynna ut i en maktkamp som inte gynnar någon.

Känns beskrivningen bekant?

Omstart och nystart används ofta inom idrotten för att ta språng mot något bättre.

Ett avstamp som är meningslöst om man tar lätt på självrannsakan och tummar på självkritiken.

Vita Hästen har satt sig i en sits där det inte finns utrymme att nonchalera någonting.

Föreningen ska sätta samman en ny styrelse så småningom och de personerna kommer inte direkt till ett dukat bord.

Vita Hästen lider av en sjukdom så komplex att det är svårt att ställa en diagnos.

Det måste bli rätt nu.

Rätt val. Rätt strategi. Rätt väg.

Vita Hästen behöver inte fästa blicken särskilt långt för att finna två kompetenta personer att bearbeta.

Dan Björkman spelade med stort hjärta på isen och sitter med ett lika stort driv som kanslichef.

Ett lämpligt val i en mer betydande sportslig roll.

Linus Näsström är sammankallande i valberedningen med ett lika stort hästhjärta som Björkman. "Näsa" täckte skott med ansiktet om så behövdes som spelare. Den passionen må ha falnat men långt ifrån försvunnit.

Parallellt med den pågående förvirringen spelar faktiskt Vita Hästen ishockey också.

Tabelläget är lika dystert som rubrikerna varit svarta i höst.

Tränaren, Leif Strömberg i det här fallet, är i regel först att få lämna men i allt annat som skett i klubben har ifrågasättandet runt hans person och hans roll i fiaskot fallit bort.

Om beskedet att "Strumpan" får lämna kommer så är det knappast en chock.