Spelartypen är långt ifrån unik och många hävdar att den krävs i ett lag för att nå framgång.

Retstickan. Provokatören. Katalysatorn som drar igång och väcker.

En spelartrupps inslag som är avskydd av motståndarna men älskad av de egna.

Artikelbild

I Dolphins heter han Jonathan Dubas och så sent som för ett par dagar sedan i övertidssegern borta mot Södertälje visade 28-åringen upp sina bästa – eller värsta om ni föredrar – sidor.

Dubas vann inga nya vänner i Täljehallen. Inte i motståndarlaget och inte på läktaren. Nu fick Dolphins sista ordet men det var inte lika muntert senast Dolphins och Dubas var där.

Mästarna förlorade och Dubas blev utskickad från planen efter två tekniska fouls.

Adnan Chuk valde att ställa över Dubas matchen efter.

Artikelbild

LÄS MER: "Han betedde sig som en barnrumpa"

– Jag är väldigt tävlingsinriktad och jag vet att motståndarna försöker ge mig smällar. De trycker och knuffar mig mer för jag har humöret. För det mesta kan jag hantera det, men jag vet att de försöker. Jag är van att få hat, säger Dubas till Sporten efter torsdagens träning.

Artikelbild

Stör det dig?

– Det känns, men jag är van. Det har varit min spelstil i nio år. Jag jobbar på det. Det bästa vore att inte regera men det är också ett sätt att ge energi till laget. Det är min stil. Alla lag har den spelaren.

Artikelbild

Har du alltid varit så här?

– Ja, sedan jag började med basket men jag har lugnat ned mig.

Artikelbild

Var du avstängd mycket innan?

– Nej, men jag var väldigt kritisk mot mig själv. Jag tillät inga misstag. Det kunde skada mitt spel men jag har jobbat på det. Det har hjälpt mitt spel. Ingen sätter alla skott, svarar Dubas med ett leende.

Artikelbild

Som framstår som en lugn och lågmäld person utanför planen.

Det är innanför linjerna som det händer något hos forwarden/centern.

Artikelbild

Dubas med dubbla pass, mamma är ifrån Belgien och pappan schweizare, har bott i Schweiz hela livet och pratar franska.

Hans sätt att spela och uppträda landar i en sak egentligen.

En enorm vinnarskalle.

– Jag vill vinna och hjälpa laget. Så mycket. När jag inte gör det blir jag ännu argare. Det är en ond cirkel, men jag jobbar på det också. Jag är inställd på att få smällar. Det är inget konstigt. Jag vet att jag inte kommer få hjälp där ute. Man får en stämpel som spelare och det kan vara frustrerande. Det är inte lätt att ta alla gånger. Jag är slagpåsen, det är det som tagit mig hit.

Det är inget gymnastiskt rörelsemönster när man ser Jonathan Dubas röra sig ute på planen.

Tre operationer i högerknäet, den senaste i mars förra året kostade säsongen i Dolphins, och för sex veckor sedan bröt Dubas ett ben.

Adnan Chuk vill gärna ha Dubas i laget och lockade tillbaka honom.

– Jag tvekade inte att tacka ja men jag tvekade om jag skulle kunna spela igen. Knäoperationer som basketspelare är inte bra. Jag vet vilken smärtgräns jag har. När jag känner att jag inte kan hjälpa laget längre lägger jag av.

Adnan Chuk håller sin import högt och tycker inte alltid att Dubas får en rättvis behandling.

– Han får enormt mycket stryk. Han är ingen ängel. Han ger mycket stryk också, men han klagar aldrig. Han reser sig upp och spelar. Sedan blir det tryck. Hemmapubliken gapar och skriker sedan får han saker emot sig. Vissa står inte pall här, sa Adnan Chuk efter slutsignalen i Södertälje i tisdags.

Jonathan Dubas stannade kvar i Norrköping säsongen ut i fjol trots att han inte kunde spela klart på grund av skadan.

Nu är planen klar.

– Jag har ett guld med Molten i Schweiz och vill gärna ha ett till. Vi har laget som klara det. Ingen spelar för sig själv, säger Jonathan Dubas.

Dolphins Dr.Jekyll och Mr.Hyde.