Widar Moderaterna är det största oppositionspartiet i riksdagen. Det ska bli mycket intressant att följa partiets ställningstaganden och vägval under den här mandatperioden. Av nuläget att döma ska vi nog inte förvänta oss några överraskande kast åt det ena eller andra hållet. Det jag sett och hört från moderata företrädare sedan Centerpartiet och Liberalerna valde att låta Socialdemokraterna bilda regering kan sammanfattas i två nej. 1. Nej till alliansen eftersom alliansen är "död på nationell nivå." 2. Nej till Åkessons konservativa block eftersom "vi vill samarbeta med alliansen."

Det är väl en begriplig position i nuläget. Motsägelsefullhet och oklarhet är nämligen något man främst bör ägna sig åt när det man tycker inte spelar någon större roll utanför det egna partiet.

Moderaterna har ett knepigt läge. Centern och Liberalerna har i praktiken givit regeringsmakten till Socialdemokraterna för evig tid. C och L har svurit på allt som är dem heligt och kärt att "aldrig" medverka till att släppa fram en regering som riskerar att bli parlamentariskt beroende av Sverigedemokraterna. Vilket betyder att de kommer att släppa fram Socialdemokraterna istället.

"Evig tid" är förstås inte ett absolut begrepp i politiken. Liberalerna kommer vad det lider att byta partiledare och intar då - kan man förmoda - mer moderatvänliga attityder. Opinionsstödet kan utvecklas smått katastrofalt för C och L vilket bidrar till omprövning. Nästa val kan stöpa om riksdagen på ett sådant sätt att moderaternas två nej inte betyder något i praktiken; det visar sig att det finns ett "block" för en moderat statsministerkandidat som ger majoritet utan att fråga C om lov. Så kan det bli. Eller på något helt annat sätt.

För Moderaterna gäller hur som helst att de behöver använda sin tid i opposition på ett ändamålsenligt sätt. Jag har svårt att tänka mig att det i långa loppet kan handla om så mycket annat än att gradvis förbereda partiet för något slags lös samverkan med SD i alla de frågor där de har liknande uppfattningar.

Vidhåller M sina nej till både allians- och konservativt block så säger partiet samtidigt nej till makten. Och det är väl knappast en god position för ett politiskt parti?