Widars ledare Storbritanniens premiärminister David Cameron har enligt uppgifter från Ekot nu en färdig lista på de förändringar han vill ha i de framtida relationerna med EU. Storbritanniens medborgare ska ju som bekant snart genomföra en omröstning om ja eller nej till fortsatt medlemskap i EU. En av de riktigt heta punkterna på Camerons lista är att EU-medborgare som söker sig till Storbritannien för att arbeta ska få kvalificera sig under fyra år innan de kan erhålla bidrag och ersättningar från det allmänna. En sådan ordning vore sannolikt ett tydligt exempel på det slags diskriminering som är förbjuden i Unionen. Men som - om olyckan är framme - likväl kan bli verklighet vad det lider.

Den pågående folkvandringen norrut i Europa har på ett övertydligt sätt visat att EU har klappat ihop som ett sammanhållet legalt system för rörlighet och invandring. Varje nationalstat ser om sitt eget hus, värnar de egna medborgarnas väl och ve i första hand. Vilket inte är vare sig felaktigt eller särskilt konstigt. Det finns inget som helst stöd bland EU: s medlemmar för att införa en överstatlig regim i Unionen med mandat att fördela flyktingar och asylsökanden mellan de olika länderna. Det skulle förvåna mig stort om ens Sveriges regering förordar en sådan överstatlighet på ett av nationalstaternas kärnområden.

Att ta emot flyktingar och asylsökanden på ett sätt som till exempel Libanon gör - ungefär en miljon människor bor i läger som fattigfinansieras av FN - är en sak för sig. Att ta emot flyktingar och asylsökanden på det sätt som Sverige gör - dela ut permanenta uppehållstillstånd som ger direkt och på lika villkor tillträde till välfärdsstatens förmåner, lova skola, försörjning och bostäder åt asylsökanden och även garantera skola och sjukvård åt de som befinner sig illegalt i landet - är en helt annan sak. Det är mot den bakgrunden som David Camerons förslag ska ses.

Sverige och andra EU-länder prövas hårt. I det akuta läge som nu råder är inte läge att fatta principiella beslut om framtiden. Nu gäller främst att försöka bromsa det växande flödet av människor som söker sig till Europa och att försöka ordna på bästa möjliga sätt för de som redan kommit hit. I nästa skede kommer de tunga framtidsfrågorna upp på bordet. Vilka politiska ledare har auktoritet och förmåga nog för att snickra ihop ett regelverk som bevarar rörligheten, utvecklar den inre marknaden, förstärker den fredsskapande sammanhållningen och försvarar de yttre gränserna?