Widars ledare Ska det resas någon staty över nyttan med riksdagsledamöter så skulle jag vilja nominera östgöten och centerpartisten Staffan Danielsson. Han förkroppsligar det personliga ansvar som riksdagsuppdraget innebär.

En riksdagsledamot har en ganska stor frihetszon. Den folkvalda statusen innebär att när partiapparaten har fått sina berättigade doser av lojalitet så finns det gott om plats för egna små häradståg i angelägna frågor.

Staffan Danielsson har använt sin makt och sitt inflytande som riksdagsledamot för att driva kampanj för ordning och reda i invandringspolitiken i allmänhet och för åldersbestämning av unga invandrare i synnerhet.

Det som gör Danielssons insatser extraordinära är att han bedrivit sitt arbete i en politisk miljö där har i vart fall utåt endast fått uppskattande judaskyssar av Sverigedemokraterna. Det vill till en erfaren och ärrad person som Staffan Danielsson för att i en sådan miljö palla med att oförtrutet driva opinionsarbetet vidare.

Det som krävs - när Aftonbladet och tokvänstern skriker rasist, när finliberalerna mumlar om brun anstrykning och när det egna partiet vill stänga av en från riksdagsgruppens möten - är att kunna ställa sig framför spegeln och uppriktigt svara nej på frågan: "Hur är det Staffan, håller du på att tappa proportionerna; glider du i väg åt det invandringsfientliga hållet?"

I april 2012 tog Staffan Danielsson till orda på DN Debatt. Han problematiserade två saker. 1: "Sveriges befolkning uppgår till knappt 2 procent av EU:s men Sveriges andel av beviljade uppehållstillstånd bland EU:s länder ligger de senaste 11 åren 4–6 gånger högre, mellan 8 och 12 procent." 2: "Det förefaller (--) som att en del av dem som söker asyl som ensamkommande och uppger sig vara under 18 år egentligen är äldre, i vissa fall betydligt äldre."

De problem som Danielsson pekade på för snart 4, 5 år sedan var på riktigt. Det vet vi alla idag. Migrationsverkets ledning, ett par regeringar och ett gäng änglakörsskribenter borde ha lyssnat på bonden, hedersmannen och den klurige centerpartisten i riksdagen medan tid var. Men det gjorde de inte. En staty av Danielsson vid riksdagshuset skulle kunna stå som förnuftigt exempel för kommande generationer av beslutsfattare.