Widar Socialdemokratins självbild nummer ett har varit den ”breda kyrkan” där sammanhållning på valdagarna är det viktigaste; tätt följt av förbudet mot att bilda falanger som riskerar att orsaka oförsonliga strider som skapar bittra förlorare.

Partiet har tappat ungefär en tredjedel av väljarna under de senaste fyrtio åren. Tanken lever dock kvar om den breda kyrkan där det inte spikas upp några bestämda teser om saker och ting utan där ekumenik råder mellan olika väljargruppers och partimedlemmars särintressen och kulturer.

Under tidernas gång har det handlat mycket om att få ihop norrlänningar med skåningar, kvinnor med män, industrifack med Kommunal, Stockholm med Göteborg, om att få LO-folket att acceptera skollärare och vice versa och om att utan blodspillan härbärgera såväl Ja- som Nejsägare till EU i partigemenskapen.

Uppgiften som nu upptar kyrkvaktmästarnas tid i partiet är sannolikt en av de mer besvärliga. Den erfarne journalisten och politikkrönikören Anders Jonsson tar upp problemet i en mycket intressant krönika på vänstersajten Arena. (1 mars) Jonsson uppmanar S att ta sina sprickor och splittringstendenser på allvar: ”De spänningar som man kan se inom socialdemokratin i synen på förhållningssätt till invandrare med framförallt muslimsk bakgrund liknar det som Vänsterpartiet redan varit med om. Företrädare med LO-bakgrund har satts åt sidan av en koalition av invandrare och akademiker.”

Banden till LO är ett slags livlina för S. Även om SD och M (35 procent tillsammans) utmanar om LO-rösterna så är S fortfarande största parti (41 procent) för de 1, 5 miljoner LO-medlemmarna. Utan den nära relationen till LO-folket kan Socialdemokraterna snabbt rutscha ner mot kontinentaleuropeiska S-nivåer.

Samtidigt har ett växande antal väljare med ursprung utanför Europa blivit allt viktigare för S valresultat. Identitetspolitiska tänkare har därigenom fått större inflytande.

I jakten efter den ”breda kyrkan” i invandringsfrågan har partiet rört sig fram och tillbaka mellan LO-nära och Annie Lööf-nära politik. Utstrålningen från partiet känns dock mer nervöst konfrontativ åt båda håll än vad den upplevs som ett stabilt och enande kyrkobyggande. Den forna SSU-ombudsmannen i Hudiksvall Anders Jonsson har kort sagt rätt: S behöver ta sina sprickor på större allvar.