Widar Den stora faran för Moderaterna och Socialdemokraterna är att båda partierna nu är på väg att springa vilse i den riktiga politiken. De riktar alltmer hårdfört in sina valrörelser på den fallna Decemberöverenskommelsens definition av parlamentarisk majoritet: Största partikonstellation ska tillåtas bilda regering. Får Alliansen säg 35 procent och S-MP-V 34, 5 procent så ska Anna Kinberg Batra väljas till statsminister och utse en regering. Och med ett omvänt resultat kan Socialdemokraterna fortsätta att regera.

Effekterna av dessa vägval syns redan alltmer tydligt. Inget av de båda stora partierna visar längre något större intresse för helhetens behov av uppgörelser i tunga och svåra frågor. Det är den egna tredjedelen av valmanskåren som ska omhändertas. Socialdemokraterna bryr sig inte längre om att föra en politik som eventuellt kan intressera väljare från Moderaterna och Sverigedemokraterna. Man går istället all in på vänsterspåret. Vilket på ett skruvat sätt blir rationellt eftersom siktet är inställt på Decemberöverenskommelsens målsnöre.

Mer att läsa: Utan nation finns vi inte.

Tanken på att bilda riktiga majoritetsregeringar är borta. Vilket är det enda sättet att förklara varför till exempel civilminister Ardalan Shekarabi - ett av regeringens mer liberalt upplysta och pragmatiska statsråd - stundom låter som en hårdför halvkommunist från anno dazumal. Detta är rimligen också förklaringen till varför LO och Kommunal - S-integrerade fackliga organisationer med annars sansade ledningar - nyligen beslutade att kasta in ytterligare fem miljoner av medlemmarnas pengar för att försörja vänstersajten "Politisms" oseriösa smutskastning och propaganda.

Mer att läsa: Enkla jobb på fel plats.

Moderaterna är om möjligt än mer robotiserat inställda på att "segra" enligt de konstlade begrepp som Decemberöverenskommelsen rymmer. Alliansvård står högst och ohotat på programmet. Tanken på att försöka göra kännbara inbrytningar i de socialdemokratiska och sverigedemokratiska lägren har övergivits till förmån för chansen att Alliansen ska kunna bli några tiondelar större än S, V och MP. Risk- och skademinimering är i centrum.

Vi kan därför se fram mot en valrörelse där S och M kommer att försöka rigga en arena där de bråkar om allahanda ting som de tror är bra för den egna tredjedelsmobiliseringen och där de låtsas som om Sverigedemokraterna inte finns. Spöket från DÖ styr.