Debatt Att styra en kommun är inte lätt och att styra i minoritet kan vara desto svårare. Framförallt om oppositionspolitikerna har som främsta avsikt att sätta käppar i hjulet och försvåra det politiska arbetet.

Som jag ser det finns det två drivkrafter som en politiker i opposition kan arbeta med; antingen med fokus på personlig framgång eller med fokus på politisk framgång. Sophia Jarl (M) riktar många anklagelser mot Lars Stjernkvist (S) och hela Kvartetten (S, C, L och KD). Jarl (M) presenterade nyligen förslag om mindre barngrupper i förskolan, höjda lärarlöner, mer närproducerad mat i kommunens verksamheter och varm mat till äldre. Förslag som jag är övertygad om att även Kvartetten vill genomföra när ekonomin tillåter.

När en person blir folkvald och får ett förtroendeuppdrag i en nämnd eller bolagsstyrelse har personen lika stort ansvar för verksamheten oavsett om personen sitter i ledande position eller i opposition. Sophia Jarl (M) sitter både i Kommunstyrelsen och i det kommunala bolaget Rådhus AB. Ofta kritiserar hon de övriga i nämnderna för att inte göra rätt, men eftersom hon själv inte bidragit med vare sig efterfrågningar eller lösningar kritiserar hon indirekt även sig själv.

Jarl (M) meddelar på sin Facebook att det finns en risk att partierna i opposition kommer ”spränga Kvartetten”. Ett oanständigt sätt att bedriva politik på. Jarl (M) talar om oppositionen som ”vi i majoritet”. Borde inte det innebära att Jarl (M) föreslår ett nytt styre i Norrköping bestående av M, V, MP och SD, de partier som nu är i opposition och endast samlat bildar ett majoritetsförhållande. Menar Jarl (M) att deras valtekniska samverkan utgör grunden för ett politiskt samarbete?

Vad jag förstår så finns det inget sammanhållet alternativ till Kvartetten som vill och kan styra Norrköping tillsammans och då bör oppositionspartierna släppa vendettan och tillåta att Norrköping kan styras, även av en koalition i minoritet.

Man kan inte leda en kommun genom att bara kritisera. Detta handlar inte om partipolitik utan snarare om allmänt hyfs. Jag vädjar till och uppmuntrar Sophia Jarl (M) att istället för att fokusera på personlig framgång lägga krutet på att nå politisk framgång och därmed lägga den elaka attityden åt sidan. Annars riskerar hon inte bara att broar bränns, utan att fundament rivs mellan partier som historiskt har kunnat samarbeta. Jag tror att Jarl (M) skulle komma längre om hon vågade ändra på sin ledarstil, i fyra år har hon prövat detta sätt utan framgång men har nu chans att förändra detta när den nya mandatperioden tar vid.