I en debattartikel i Folkbladet den 12 februari beklagar sig Sverigedemokraternas Benny Sellborn och Darko Mamkovic över att deras parti, tillsammans med Moderaterna och Vänsterpartiet, kritiserats för att fördröjningen av Vård- och omsorgsnämndens interbudgetprocess har kostat kommunen omkring 15 miljoner kronor som var reserverade för vård- och omsorgsverksamhet.
Kvartetten har visserligen, tack vare andra, tidigt insatta besparingsåtgärder som resulterat i ett överskott under förra året, kunnat täcka den förlust som Sverigedemokraterna bidragit till att orsaka, men deras agerande förtjänar alltjämt kritik. Att oppositionspartier från vänster till höger går ihop för att försena och försvåra kommunledningens beslut i besparingstider kan visserligen upplevas som en politisk framgång för stunden, men i längden skadar det främst Norrköping och våra kommuninvånare.
Debattörerna gör sedan ett försök att återge vad som sagts i fullmäktigedebatten om sänkt bemanningsgrad inom kommunens demensvård. Det är oklart om de felaktigheter som präglar dessa stycken är medvetet framskrivna eller ett resultat av okunskap, men för säkerhets skull är det bäst att klargöra några av de omständigheter som nämns.
För det första har förslaget aldrig berört hundra specifika undersköterskor i kommunen, utan en summa som motsvarar omkring ett hundratal anställda med samma lönenivå. Ingen har heller påstått att några arbetstillfällen inte är värda att räddas. De medarbetare som påverkas av besparingen kommer knappast att sägas upp som Sverigedemokraterna felaktigt antyder, utan de kommer att fortsätta att göra värdefulla insatser inom andra delar av vård- och omsorgsområdet där behoven också är stora.
SD: s artikel avslutas med att föreslå ett extraval som ett medel för att förbättra den ekonomiska situationen. Alla som vet vad ett sådant val kostar en kommun i fråga om tid och pengar inser snabbt varför de till varje pris undviks om det möjligt och varför det knappast skulle förbättra kommunens ekonomi.
Den egentliga anledningen att Sverigedemokraterna föreslår ett extra val framgår istället av artikelns sista stycke – att 4 av deras 14 valda ledamöter i kommunfullmäktige har blivit sk. ”politiska vildar”. Att nästan en tredjedel av SD: s folkvalda politiker numera tar avstånd från partiets politik och interna kultur försvagar naturligtvis deras politiska ställning väsentligt, och kastar en pinsam skugga över den framgångsbild som Sverigedemokraternas ledning gärna vill förmedla.