Debatt Enligt Lantbrukarnas riksförbund har Sveriges självförsörjningsgrad av livsmedel sjunkit till 50 procent medan exempelvis vårt grannland Finland ligger på 80 procent. Skulle någon större kris uppstå är bedömningen från många håll att Sverige inte skulle kunna klara sig så enkelt. Vi ska heller inte glömma att vi även utan krisläge är beroende av import av varor för att driva eget lantbruk.

Sveriges matproduktion skiljer sig mycket från resten av världen, vi har mycket mindre negativ klimatpåverkan, maten är av mycket bättre kvalitet (mindre besprutningsmedel, antibiotika mm) och är mycket mer human och värdig när det kommer till synen på djur. Norrköpings kommun bör ha ambitionen att i första hand upphandla närproducerad mat. I det sammanhanget är det emellertid ett problem att Norrköpings kommun verkar ha en tendens att använda sig av tvångsinlösen av jordbruksföretag ganska ofta. Norrköpings kommun har till exempel nu för avsikt att genom tvångsinlösen avveckla ett väletablerat företag på Malmölandet som direkt eller indirekt står för cirka 100 riktiga arbetstillfällen (inte låtsasjobb som finansieras av staten) och förser runt 175 000 människor med mat. Kommunen hävdar att det nya logistikcenter som planeras på samma område kommer att ge 2000 jobb. Samma önsketänkande fanns för några år sedan när Krusenhov inlöstes. Men istället för 2000 nya jobb, så är Rusta det enda företag som etablerat sig där. Det är viktigt att påpeka följande: Om man nu beslutar att bygga ett logistikcenter på åkermark, och projektet misslyckas genom att företagen av någon anledning väljer att flytta sin verksamhet eller går i konkurs så är åkermarken helt förstörd! Jag är inte helt övertygad att förslaget kring Malmölandet är det bästa. Förslaget saknar en konsekvensanalys. Sverigedemokraterna kommer att titta närmare på ärendet kring utvecklingen av Malmölandet. Men det står redan nu ganska klart att förslaget om att bygga ett logistikcenter på åkermark och lägga ner välfungerande företag, inte är det bästa.