Natten mot torsdagen sköts två män ihjäl utanför en nattklubb mitt i Norrköping; ett stenkast från Drottninggatan, några hundra meter från Polishuset och precis intill Centralstationen.  I området rörde sig många människor, varav många yngre medborgare som var ute och roade sig.  Morden i Norrköping illustrerar än en gång den hänsynslöshet och likgiltighet som präglar de yrkeskriminella kretsar som på allvar slagit rot i Sverige.  

På nt.se intervjuas säkerhetschefen i Norrköpings kommun. Han säger att han ”förstås tycker att det är för jävligt” med skjutningarna mitt i stan och tillägger att han förstår om många är oroliga men säger att han tycker att Norrköpingsborna ”ska tänka att Norrköping är lika tryggt idag som vad det var igår.”

Offentliga personer säger ofta sådana saker i sådana här sammanhang. Dels svär man gärna för att visa sin upprördhet och dels tonar man ned trygghetsproblemen. Säkerhetschefen säger att han tycker det är viktigt att ”det vanliga livet fortsätter.”

Norrköpings säkerhetschef sticker som sagt inte ut från mängden med sina kommentarer. Mina synpunkter är därför framförallt kritiska mot ett fenomen än mot honom som offentlig tjänsteman. Det är  beklagligt att inte fler har den känslighet och insikt som kommunstyrelsens ordförande Lars Stjernkvist gav uttryck för i nt.se tidigare i dag: "Det tar många år att bygga upp en trygghet i Norrköping, men det bara sekunder för den här tryggheten att rasera,", sa Stjernkvist. 

1. Jag tycker inte alls att livet bör pågå ”som vanligt” i Norrköping när två personer mördats mitt i stan och mitt ibland en massa ungdomar. Tvärtom borde livet vara mycket ovanligt i samband med sådana här händelser. På det här området har vi en förfärlig utveckling i Sverige och det finns definitivt anledning för allmänheten att såväl protestera som att vidta försiktighetsåtgärder av olika slag. Det borde vara studiedagar på alla skolor om kriminaliteten i samhället. Kommunen borde sponsra alla seriösa nöjeslokaler med extra ordningsvakter. Föräldrar borde få brev hem med allvarliga uppmaningar om att verkligen hålla lite extra koll på sina barn. Vi sak kort sagt inte vänja oss vid sådant här.

2. Jag förstår inte hur offentliga personer tänker som säger saker som att Norrköpings trygghet inte påverkas av två gängkriminella mord på öppen gata. Med vilken sakkunskap och auktoritet uttalar de sig om sådana saker? Vad vet de om det? Tänk om hämnden utspelas på en skolgård i eftermiddag? Vad säger de då? Norrköping är självklart en otryggare stad när kriminella mördar varandra mitt på stan mitt bland ungdomar.  Det betyder inte att vi behöver ligga i våra lägenheter och darra som asplöv. Men det betyder att vi får möta otryggheten, se den i vitögat, erkänna att den finns och agera därefter.