Lena Micko från Linköping är sedan en vecka tillbaka Sveriges nya civilminister. Hon är ovanligt väl lämpad för sitt uppdrag. De arbetsuppgifter som sannolikt kommer att ta mest tid och kraft är hennes ansvar för statens relationer med kommuner och landsting/regioner.  

Förhoppningsvis tar hon också tillvara möjligheten att vässa den statliga förvaltningens effektivitet ur ett mer handfast och konkret perspektiv än vad som gällt tidigare. Intresset för att debattera olika politiskt korrekta förvaltningsteorier – det vill säga skälla på mätandet och vägandet inom det som kallas New public management (NPM) – har i mina ögon vida överstigit lusten att till exempel få till en tydlig statlig styrning för kunskap i skolan eller för att få rättsstatens kärnmyndigheter att samverka mot den exploderande gängkriminaliteten eller viljan att snabba upp Sveriges långsamma och kostsamma hantering av asylansökningar som solklart kommer att avslås.  

Kanske kan Lena Mickos mer praktiska och pragmatiska handlag bidra till en lite bättre fungerande stat?  

En mer effektiv och rimlig statlig förvaltning är samtidigt ett starkt stöd för kommuner och landsting som ansvarar för de på många håll ansträngda välfärdssystemen ute i landet.  

Lena Micko har lång erfarenhet som kommunalråd i Linköping; en växande och dynamisk kommun där Micko gjort sig ett starkt namn som en samarbets- och resultatinriktad politiker med fötterna på jorden. Hennes period som ordförande i kommunernas och landstingens branschorganisation SKL har gett henne möjligheten att skaffa sig större och än bredare nätverk än tidigare. Nätverk och kontakter som hon kommer att ha nytta av på sitt nya jobb som civilminister.

Erfarna och kloka kommunalråd har ofta mer praktiska, medborgartillvända och osentimentala perspektiv på saker och ting. Mina egna studiebesök inom politik och förvaltning på skilda nivåer har lärt mig – lite fyrkantigt och korthugget uttryckt – följande tumregel:  

Vill man att något ska vara dyrt och krångligt utan att det kanske blir så mycket gjort i sakfrågan så ska man vända sig till staten. Vill man däremot att något ska vara lite billigare och enklare och dessutom bli utfört så ska man vända sig till kommunen. I staten blir handläggningen ofta viktigare än saken. I kommunen gäller inte så sällan det omvända.

Lena Micko har även en plats i socialdemokraternas partiledning; hon är en av endast sju ordinarie ledamöter i det verkställande utskottet. Uppdraget i VU ger henne en särställning och tyngd i regeringen. Vilket även det borde tala för att Lena Micko kan få något gjort under sin statsrådstid.