Säg socialdemokrat, det räcker: för att låna slogan från en berömd klädfabrikant i Borås.
Efter andra världskriget och framåt har Socialdemokraterna varit så pass framgångsrika att partiet liksom bildat skola och satt ramverk för hur politik ska bedrivas. ”Så lunka vi så småningom” har steg för steg blivit maktens melodi även när andra än S-partiet har axlat regeringsansvaret. ”Lunken” är viktig i sammanhanget. Att ”lunka så småningom” är rentav ett slags metafor för konservativt framåtskridande där samhällsbyggande och gemenskaphetsalstrande anda från förr återanvänds. Vi ingår alla i ett organiskt folkbegrepp där vi som lever just nu har att ta hänsyn till de nyligen döda och till de ännu inte födda. Vi förvaltar vad andra tidigare har förvaltat och vad ytterligare andra ska komma att förvalta. Det kräver ansvar, långsiktighet och ödmjukhet.
Denna formliga parad av konservativa hedersbegrepp och värderingar har inte genom någon naturlag en given plats i det ena eller andra politiska partiet. Inte heller kan vare sig höger eller vänster hävda någon monopolställning när det kommer till konservatism.
Däremot vill jag hävda att Socialdemokraterna är ett av de mest konservativa partier av alla i Sverige. Vilket är den enskilt viktigaste förklaringen till partiets otroliga maktdominans. Förklaringen till den förklaringen är enkel. Vid varje givet valtillfälle så domineras väljarkåren av människor som har ett förflutet vars anda är möjlig att framkalla och att appellera till för politiker som förstår vad de gör. Rösträtten börjar vid 18 men slutar vid döden. De röstberättigade årskullarna med minnen och erfarenheter kommer alltid att överflygla årskullarna som mer bärs av tro och fantasier.
Detta överläge för tider som varit gentemot tider som är och blir är givetvis en risk som i och med årens gång har blivit allt viktigare för socialdemokratin att kunna hantera. Faran är överhängande att fastna i för yngre generationer främmande tankemönster, i knepiga och daterade självbilder och i romantiserande föreställningar om såväl nutid och dåtid.
Det gäller att uppdatera både tonarter och gångstilar för att "Så lunka vi så småningom" ska bibehålla positionen som framgångsfaktor för Socialdemokraterna. Det förflutnas anda behöver överflygla det förflutnas former; för att låna ord av Ernst Wigforss. Mer om det en söndag längre fram.