Widar Socialdemokraterna lär grilla de små vänster- och liberala partierna hårt i dessa dagar. Förhandlingsläget är verkligen urkasst för Centerpartiet och Liberalerna. De har försatt sig i en situation där de är alternativlösa.

Hur skulle till exempel Jan Björklund kunna återvända till en position där han släpper fram Ulf Kristersson som statsminister? Då riksdagen den 14 november voterade om Kristersson som statsminister motiverade Björklund liberalernas nejröst med moraliskt laddade påminnelser om hur det senast gick för Europa när partier som Sverigedemokraterna släpptes fram till makten. Har man tagit Hitler ut ur asken så har man. Det finns ingen väg tillbaka. Vägen är stängd för Liberalerna. Björklund kan inte gärna motivera en omsvängning med några käcka ord om att "de där dumma sossarna gick ju inte med på att sänka LO så vi väljer Hitler och diktatur istället." Centerpartiet sitter nästan lika illa i smeten. Annie Lööfs anti- och aldrighållning gentemot SD har inga kryphål som jag tror Centerpartiet vill använda. Att alltihop bygger på en fiktion av ett idag och i framtiden helt isolerat SD är inte något som förbättrar förhandlingspositionen för de liberala.

Miljöpartiet har det lite bättre. Medieuppgifter om att S gärna vill ha MP med i regeringen bör uppfattas som förhandlingsspel. Miljöpartiet slickar i senaste SCB (4/12) fyraprocentsspärren för inval till riksdagen. De båda språkrören hamnar toksist - med ensiffriga resultat - i senaste förtroendemätningen från Novus (3/12). MP är motvalls i de flesta stora frågor om säkerhet och trygghet som kommer att dominera nästa regerings inrikespolitiska agenda. Miljöpartiet med nya språkrör torde ha en bra chans att komma igen genom att rida på vågen av klimathysteri - segra eller dö - som skolkande skolbarn och stora mediehus har dragit igång. I en regering har de i nuläget inget att göra. Vänsterpartiet har det lättare. Partiet har aldrig regerat och vill inte regera. V kan med lika gott humör antingen fortsätta som stödparti på marginalen eller ge sig ut i extravalsvalrörelse.

Socialdemokraterna då? Partiet har flera alternativ. Stefan Löfven behöver fler än 154 ledamöter som röstar ja/avstår i den kommande voteringen om honom som statsminister. Det kan S säkert få ihop. Jag hoppas att S väljer en annan väg. Att dras in i en skadskjuten vänsterliberal bubbla känns inte bra. Det finns två voteringar kvar för Löfven efter nästa vecka. Framförallt finns det ett extraval. Det är bättre. Mycket bättre.