Widar Den franske presidenten Emanuel Macron har publicerat ett slags valmanifest inför valet till Europaparlamentet den 26 maj. Macrons manifest fick stor spridning via ett trettiotal tidningar i hela Europa, däribland Dagens Nyheter. (5/3)

I sammanfattning är Emanuel Macrons budskap att "Europa är i fara" .Det kan man väl i och för sig delvis hålla med om när Tysklands stabilt pragmatiska Angela Merkel funderar på refrängen, när nyanserade och verklighetsnära britter är på väg att lämna EU och när Emanuel Macron tycks aspirera på att fylla tomrummet efter Merkel och London.

Dagens Industris liberale politiske redaktör PM Nilsson levererade med rätta en rejäl bredsida mot Macron på sin ledarsida 6 mars. Den franske presidentens manifest är fyllt av rädslor, fördömanden och överstatliga förbud och regler. Tonläget blir smått "hysteriskt" skriver PM Nilsson. Macron är i PM: s sammanfattning rädd för "sina politiska konkurrenter, han är rädd för ”stormakterna”, för de digitala jättarna, den finansiella kapitalismen, för hat på internet, för ryssarna, för Brexit och för status quo i Europasamarbetet."

Det där med hysterin är dessvärre inte Emanuel Macron ensam om. Det går heller inte att säga att de europeiska liberalerna är ensamma om hysterin. Här hemma i det annars balanserade Svedala har till exempel LO lanserat en EU-valskampanj med ett Macronliknande hysteriskt upplägg där "högerextremism, rasism och Ungern" pekas ut som de stora farorna som EU nu måste ta tag i.

Sund populism lyser kort sagt med sin frånvaro hos både Macron och LO. Man vänder ryggen åt vanligt folk genom det hysteriska tonläget och genom ökade krav på överstatlighet för att tygla obändiga medlemsländer. (I denna gren går Emanuel Macron betydligt längre än LO)

Personligen tilltalas jag betydligt mer av det slags politiska debatt som partiledarna för Liberalerna och Sverigedemokraterna bjöd på i SVT: s Aktuelltsändning på kvällen den 5 mars.

Jan Björklund vill ha euro och europeiska skatter medan Jimmie Åkesson är tveksam till själva medlemskapet. Debatten dem emellan blev ändock sakligt sökande där båda tydligt vände sig till människorna och inte till eliterna. Ingen av dem föreföll heller vara särskilt rädd eller hysterisk. De höll med varandra om ett och annat. Samarbetet i EU är viktigt på många sätt. Men håll det på jorden; nära folk och nära medlemsstaterna. Liberaler med franska nerver är inte bra för Europa.