En svärdotter arbetade som vanligt i butiken på Drottninggatan i Stockholm när terrorn slog till bara några meter därifrån. Omskakad försökte hon fortsätta arbeta, men det var inte som förut.

Vi är alla omskakade och känner inte igen oss. Det var visserligen länge sedan vi förlorade oskulden. En statsminister och en utrikesminister har mördats.

Flyktingförläggningar har brunnit och attentatsmän har skjutit för att döda, vad de uppfattade som, främlingar.

Men självmordsbombaren var en ny företeelse. Och inte någon i ett krigshärjat land som sett sina anhöriga dödas och som i desperation beslutar sig för den slutgiltiga hämnden. Utan en kille som växt upp i Tranås och som får bra betyg i gymnasiet. Åker till England för att utbilda sig till naprapat. Han tycks leva ett tryggt liv långt från konflikterna i världen. Men så i Luton händer något.

Det finns ett släktskap med Baader-Meinhof och de andra vänsterterroristerna. De kom ofta från universitetsvärlden, hade det materiellt bra och goda framtidsutsikter.

Det var inte förtvivlan över sina egna livsbetingelser som gjorde dem till terrorister. De var, liksom självmordsbombaren från Småland, idéburna. Fanatismen förvred dem och bestämde deras öde.

Taimour Abdulwahab var fanatisk muslim, extrem islamist. Nu är många av oss oroliga för två skräckscenarion:

1. Andra islamister får för sig att gå i hans efterföljd; bli copycats.

2. Vanliga helt fredliga muslimer drabbas av förföljelse i Sverige.

De sistnämnda är nu tydliga med att ta avstånd och säga att det inte finns stöd i religionen för hans dåd. Men nog finns det våldsamma rader i koranen, där det fastslås att de otrogna ska dödas utan pardon.

Det är bara det att det är lika lätt att hitta rader om försoning i islams heliga bok. Problemet är alltså inte islam eller muslimerna. Det osar rätt mycket svavel om det gamla testamentet också.

Det är fanatikerna som är bekymret. Och de finns överallt. Kristna fanatiker mördar abortläkare. Judiska bosättare ger sig på arabiska olivodlare. Hinduer har genomfört många terrordåd. Buddhister också faktiskt, terror riktad mot tamiler i Sri Lanka. Man kan bli en blint hänsynslös fanatiker troende på nästan vad som helst. Inte bara religion och politik. Anhängare av fotbollslag kan gå över gränsen.

Vilket vi ju känner väl till och som också tyvärr har skördat dödsoffer i vårt land.

För ett par år sedan lät Teskedsorden dela ut den israeliske författaren Amos Oz lilla skrift " Hur man botar en fanatiker" till eleverna i gymnasiet.

Teskedsorden har tagit namnet efter Oz uppfattning att vi tillsammans kan göra mycket, även om vars och ens bidrag så bara är en tesked. Hans budskap är att vi alla måste inse att vi har en liten fanatiker i oss. Men att vi tillsammans kan bekämpa enfalden och fanatismen. Amos Oz har något viktigt att säga oss i dessa dagar.

Det var bara det jag ville säga.