Hur hårt ska besparingar få slå mot dementa?

Den som vill bo på landet, måste ges möjlighet att göra det, oavsett ålder.

Sandra Karlsson och Magdalena Jones har tidigare haft uppdrag som oppositionsråd respektive nämndledamot för SD i Norrköping.

Sandra Karlsson och Magdalena Jones har tidigare haft uppdrag som oppositionsråd respektive nämndledamot för SD i Norrköping.

Foto: Landsbygdspartiet.

Debatt2019-10-30 09:15
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I Norrköping har den ökande andelen äldre invånare skapat krav på vår kommun att bygga och erbjuda fler SÄBO-platser. I besparingstider är det naturligt att man letar efter det mest kostnadseffektiva alternativet vilket ofta leder till förtätning av innerstaden med byggen i flera våningsplan. Men hur långt är kommunen beredda att kompromissa på den enskildes behov för att leva upp till besparingskraven?

Vi ser med oro att man väljer att ersätta Villa Sjöängen med sin demensanpassade miljö, med ett våningsplan på Kolonigatan. Istället hade man med fördel kunnat flytta de boende till en ersättningsbarack på gården under de veckor det tagit att genomföra de åtgärder som enligt inspektionsprotokollet krävdes. Det finns tydliga och väl evidensbaserade rekommendationer från bl.a Demensförbundet gällande hur en demensanpassad miljö ska se ut.  Några saker som nämns är boende i markplan, öppen planlösning samt att det egna rummet istället för att leda ut i en korridor, leder till en öppen miljö där vardagliga bestyr så som matlagning, städ och tvätt tar plats. En rofylld och känd miljö kan leda till minskat bruk av lugnande mediciner och minskad oro och ångest.  Den här typen av miljö kan erbjudas på landsbygden men är för kostsam i innerstaden då det helt enkelt är för dyrt att bygga så i stadsmiljö.

Vår landsbygd erbjuder en oändlig möjlighet till ökad livskvalitet och välbefinnande. Innan det byggs och planeras för fler nya boenden i innerstaden, anser Landsbygdspartiet Oberoende att kommunen istället först bör inventera beståndet av befintliga lokaler som idag står oanvända i ytterområdena, och även undersöka möjligheterna att ta i anspråk lämpliga, tomma byggnader ägda av stat och kyrka. Det finns idag en hel del byggnader som bara står och förfaller men som med relativt små förändringar skulle kunna fungera både som SÄBO, trygghetsboenden, demensboenden och träffpunkter. Förutom att man får mer boende för pengarna utanför stadskärnan, får man på köpet en hel del annat. Med lägre markkostnader går det att avsätta plats för att skapa mer hemlika miljöer, t.ex kök och vardagsrum, och ha trädgårdar med egna grönsaker och blommor som sköts helt eller delvis av de boende. Det skapar sysselsättning och leder till ökat egenvärde, delaktighet och livskvalitet. Det bidrar dessutom till den så viktiga igenkänningsfaktorn för dementa.

Den som vill bo på landet, måste ges möjlighet att göra det, oavsett ålder. För att möjliggöra för barnfamiljer att flytta ut på landet, måste den äldre generationen som säljer sina hus veta att man slipper lämna sin hemmiljö. Med fler boenden på landet skapas även fler arbeten på landsbygden vilket är en förutsättning för en levande, blomstrande landsbygd och i förlängningen en ökad självförsörjningsgrad av svenskt livsmedel.