Widar Denna julafton går mina tankar till riksdagens alla partiledare. Allihop har besvärliga och omdömeskrävande jobb. Sveriges i särklass mesta oppositionsparti är Vänsterpartiet. V har aldrig under sina dryga hundra år varit i närheten av att kliva in i en regering. Partiledaren Jonas Sjöstedt har det därför lättare än andra partiledare. Förväntningarna på Sjöstedt kommer så gott som uteslutande från partiaktivister som vill höra honom skälla på USA, skälla på kapitalismen, skälla på borgare i allmänhet och på sossar i synnerhet. Sjöstedt har så gott som inga förväntningar på sig att agera på ett sådant sätt att partiet kan nå ut till breda väljargrupper och kanske rentav lirka sig in i en regering då och då.

Ledarna för alla de andra partierna har bredare förväntningstryck riktade mot sig. De ska kunna glädja aktivisterna med väl igenkända floskler om partiets hjärtefrågor samtidigt som ska kunna hålla dörrar lite öppna åt andra partier och för andra partiets väljare. SD: s Jimmie Åkesson är väl ännu inte riktigt i samma nivå som de andra; några regeringsförhandlingar är inte aktuella. Men i kraft av sin storlek liknar SD mer partier som M och S som behöver vara breda kyrkor eftersom de gärna vill regera.

Sveriges i särklass mesta regeringsparti är Socialdemokraterna. Glorian har halkat lite på sned genom strukturella väljartapp, valförluster, Juholtskandalen och genom för ensidigt umgänge med V och MP.

Stefan Löfven har dock gjort ett kanonjobb för S; ryckt upp det sjunkande skeppet på land och in på varv.

Moderaterna har haft det tufft. Breddningen under de tio ”nya-moderat-åren” var obalanserad; partiaktivisterna fick alldeles för lite uppmärksamhet. Ulf Kristersson försöker nu springa i fatt på den fronten – mer högerbudskap – samtidigt som han vill kunna vara valbar även för sossar. Svår balansgång.

Balansgång gäller även för Annie Lööf och Jan Björklund. Det går inte så bra för dem heller. Ebba Busch Thor har framgång som en osvenskt tuff högerpersonlighet. Miljöpartiets språkrör ska hyllas för att de – trots den flumkross de utsatts för sedan 2014 - sagt sig vara villiga att gå in i regeringsställning igen. Det är modigt. Och rätt tänkt. God Jul alla partiledare!