Debatt Norrköpings kommun planerar för ett mycket stort område med industri- och lagerverksamhet på Malmölandet. Förutom de 400 ha jordbruksmark som kommunen köpt av Krusenhovs gård tidigare, har kommunen för avsikt att förvärva 240 ha från Björnsnäs gård. Gårdens ägare vill dock inte sälja. Därför tar kommunen upp frågan om tvångsinlösen.

Expropriationslagen kap. 2 § 4 meddelar:”Expropriation får ske för att bereda utrymme åt näringsverksamhet eller anläggning av större betydelse för riket eller orten eller för viss befolkningsgrupp.”

Eftersom det i Program för Malmölandet, 2017-10-25, anges att ”kommunen ser behov av att skapa ytterligare verksamhetsmark för att kunna möta en ökad efterfrågan på mark från ytkrävande företag”, och inte för någon särskild näringsverksamhet, så finns det inget stöd för tvångsinlösen i detta fall i expropriationslagen.

Kommunen måste även handla i enlighet med Miljöbalken kap. 3 § 4: Jord- och skogsbruk är av nationell betydelse. Brukningsvärd jordbruksmark får tas i anspråk för bebyggelse eller anläggningar endast om det behövs för att tillgodose väsentliga samhällsintressen och detta behov inte kan tillgodoses på ett från allmän synpunkttillfredsställande sätt genom att annan mark tas i anspråk."

Miljöbalken speglar att planering ska göras långsiktigt, dvs. för en hållbar utveckling, ur ekologiska, ekonomiska och sociala synpunkter, dvs. planering ska verka för att lösa klimatfrågan och för att vi och våra efterkommande ska kunna leva bra i harmoni med natur och samhälle.

Det är kortsiktigt att förvandla god jordbruksmark till industrimark. Vi kommer att behöva denna till jordbruksverksamhet i framtiden. Planeringen måste styras att söka efter annan mark än vår bästa jordbruksmark. Det allmänna intresset att företag får tillgång till bra kommunikationer kan säkert ordnas tillräckligt bra på andra platser än på Malmölandets högkvalitativa jordbruksmark.