Widar I ett numer ganska stort antal år har det varit högsta politisk korrekthet att säga sig vilja isolera Sverigedemokraterna från alla former av politiskt inflytande. De två till numerären största ledarsidesredaktionerna på Dagens Nyheter och på Aftonbladet anser rentav att ingen fråga är viktigare än just detta. De hävdar samfällt att regeringen och dess underlag bör utgöras av en pakt mellan de partier som har SD-isolation högst upp på agendan.

Denna pakt skulle då utgöras av Socialdemokraterna och av en smärre svärm av mindre höger- och vänsterliberala partier. Denna hållning är helt bisarr. Vilket väl de flesta utanför DN/AB-bubblan sannolikt lätt inser.

Den som vill bygga en regering på isolation av något eller några andra partier utgår från ett radikalt och ideologiskt perspektiv där eventuellt motspänstiga verkligheter får stå tillbaka för radikalismens behov av att tala tydligt, ta avstånd och känna sig ren och rättrådig.

Andra radikaler talar från och till om att också Vänsterpartiet bör hållas isolerade från allt politiskt inflytande. För båda partierna är det deras rötter i kommunistiska respektive nazistiska mördardiktaturer som eggar isolationisterna. Personligen bär jag på starka dubier och omfattande misstänksamhet mot ideologier som gör anspråk på att förverkligas på ett sådant sätt att ändamålet helgar medlen. Ideologier är bilder av verkligheten. I bildskapande är allt möjligt. Det är det inte i verkligheterna. För mig vinner verkligheterna därför alla dagar av alla dagar.

Därifrån är dock steget mycket långt till att vilja isolera riksdagspartier. Som om det vore risk för kommunismens återkomst om Vänsterpartiet kan få igenom kostnadsfria glasögon och lite lägre medicinavgifter för somliga behövande? Eller som om Hitler bankar på dörren om SD får betydelse för riksdagsbeslut som gör att vissa behövande pensionärer kan få det lite fetare och/eller att gränspolisen förstärks med nya miljoner och bättre lagar?

Lite sans och balans skulle inte skada i de här sammanhangen. Socialdemokratin bör hålla minst armlängds avstånd till radikalism och isolationism.