Lars Bäckström har tidigare varit gruppledare för V i riksdagen och landshövding i Västra Götalands län. Bäckström är en självtänkande politisk veteran som i sina olika uppdrag alltid har haft orden med sig. I sin nyårskrönika i Bohuslänningen argumenterade han flyhänt och elegant för det kloka med att "vara både lite vänster och konservativ."
På årets första dag ramlade jag också över en fin text av Tove Lifvendahl; Svenska Dagbladets politiska chefredaktör. Hon återger ett samtal hon haft med David Goodhart; den brittiske journalisten och författaren som häromåret slog igenom med sin bok om "Vartsomhelstare" och "Någonstansare." Bokens politiska laddning är att Goodhart bjuder på en förklaringsmodell till varför saker och ting - Trump, Brexit, SD - utvecklas som de gör just nu.
Någonstansare är den stora och mer konservativa bulken av befolkningen som fäster stort värde vid "trygghet och traditioner" och som känner bindning till både "sin hemort och sitt land", de känner sig hemma någonstans. Vartsomhelstarna utgör kanske en fjärdedel av befolkningen. De är mer liberala och globala, ger inte så mycket för Sverige och gränser och hemorter. Dessa "Vartsomhelstare" har mycket stor dominans inom media, politik och inom kändisgänget i stort.
I intervjun berättar Goodhart om sin egen resa. Han är en typisk Vartsomhelstare. Uppväxt i den övre medelklassen, på internatskola sedan åtta års ålder, "vänsterlutande" journalist och korrespondent på stora liberala tidningar och i folkomröstningen röstade han för att Storbritannien skulle stanna kvar i EU. I det brittiska parlamentsvalet i december la Goodhart emellertid sin röst på den konservative premiärministern Boris Jonsson med en förhoppning om att han skulle få en majoritet för att få Brexit gjort.
Goodhart säger att hans främsta motiv för att rösta på Jonsson var insikten om att majoritetens vilja från folkomröstningen behövde genomföras. Det hade kunnat tagit en ända med förskräckelse om Vartsomhelstarna kört över Någonstansarna också i denna fråga.
Jag vet inte om Lars Bäckström skriver på någon bok. Det vore kul om han gjorde det; jag tror att Bäckström skulle få till en bra politisk guidebok för tjugotalet. David Goodhart har å sin sida hunnit ganska långt med sin nya bok. Där för han otroligt intressanta resonemang om intelligens, skolutbildning och yrkesval som går rakt in i mitt arbetarrörelsehjärta.
För att tala med Bäckström: Lite vänster och lite konservativ är nog en bra mix.