Trots de senaste årens uppmärksamhet kring mikroplaster saknas fortfarande mycket kunskap. Det nystartade Bonusprojektet Micropoll tar ett helhetsgrepp på frågan. Projektet startade i juli med provtagning av mikroplast längs Östersjöns stränder, bland annat i Estland, Lettland, Litauen, längs den svenska öst- och västkusten och på Öland.

Man kan se att mikroplastpartiklar i havsmiljön kan ha olika ursprung; De kan vara fragment av större plastskräp, men kan också utgöras av så kallade primärplaster, som används som råvara i plastindustrin eller som ingredienser i till exempel hygienprodukter. Att ta bort mikroplaster från havsmiljön verkar som en nästan omöjlig uppgift, både på grund av deras storlek och på grund av att de redan är så utspridda. Man räknar med att 80 procent av den plast som finns i haven kommer från landbaserade källor.

Eftersom plastpartiklarna bryts ner långsamt kommer halten i miljön oundvikligen att öka så länge tillförseln fortsätter. Men det finns saker att göra.

Artikelbild

| Fiskyngel. Tycks föredra mikroplaster framför zooplankton som är deras naturliga föda. Mikroplaster är små partiklar av plast, mellan en tusendels och fem millimeter stora. Här ses partiklarna som små runda korn inuti ett yngel.

– En väg som mikroplaster kommer ut i havsmiljön är via avloppsvatten som inte renas tillräckligt bra eller inte alls. Reningsverk som har hög reningsgrad för närsalter och syreförbrukande ämnen tar redan idag även bort omkring 95-99 procent av mikroplasterna. Men det finns många reningsverk runt Östersjön som inte fungerar så bra, säger Christian Baresel på IVL Svenska Miljöinstitutet, som är ansvarig för arbetspaketet rörande reningsteknik.

Han menar att det finns stor potential till förbättringar även i Sverige. Moderna svenska reningsverk kan släppa ut stora mängder mikroplaster när ledningsnätet eller reningsverken är överbelastade, till exempel i samband med kraftiga regn och snösmältning. Vid dessa tillfällen släpps orenat eller dåligt renat avloppsvatten ut till naturen, något som får stor betydelse för de totala utsläppen.

– Vi vill därför i detta projekt titta på olika alternativ för hur dessa sidoströmmar kan hanteras och utvärdera vilken effekt det skulle ha på den totala belastningen av mikroplaster, säger Christian Baresel.

Försöken kommer huvudsakligen utföras i anslutning till forskningsanläggningen Hammarby Sjöstadsverk. Andra forskargrupper på IVL ska tillsammans med Stockholms universitet studera förekomsten av miljöskadliga ämnen som kan fästa på mikroplasterna.