Församling Om Gud och Jesus slängde ett öga på Sonstorps Missionskyrka den fredagskväll som jag besökte kyrkan så tror jag att de gladdes i sina sinnen.

I den trevligt inredda undervåningen i kyrkan samlades flera ideella ungdomsledare och ett trettiotal tonåringar för att hålla terminsavslutning på ”Space”, en aktivitet som kyrkan genomför varje fredagskväll från klockan 20 och fram till midnatt.

Sonstorp ligger närmare än vad man kanske kan tro. Trots att jag tog det väldigt lugnt på den vintermoddiga vägen 51 mot Örebro så kom jag fram till den där högerkurvan där Missionskyrkan breder ut sig till vänster om vägen lite tidigare på kvällen än vad jag bestämt med barn-och ungdomsverksamhetens ordförande Rickard Blomgren.

I ett rum i källaren övade Rickard, den anställde ungdomsledaren Andreas Rydh och ledaren Emil Bengtsson in ett par enkla sketcher som de skulle spela upp under kvällen.

Medan de övade färdigt satte jag mig i undervåningens lilla kök och drack kaffe medan ledarna droppade in en efter en.

Hanna och Victor Karlsson kom bland de första. Jag frågade om de var syskon?

”Nej, nej vi är inte släkt”, sa Hanna och skrattade stort och berättade att hon och Victor ska gifta sig till sommaren. Vilket utöver kärleken är ett praktiskt arrangemang då ingen behöver byta efternamn i samband med äktenskapet.

Skrattet var hela tiden närvarande när jag lite senare satt vid ett bord tillsammans med alla ledarna som var där den kvällen. De andra var lite yngre än Victor och Hanna och Rickard. Alva Flyckt, Tova Alvarsson, Emil Bengtsson och Erik Johansson studerar på gymnasiet; nästan alla på CNG inne i Finspång. Värmen mellan ungdomarna – varav många känt varann hela livet – var mycket märkbar.

”Här kan man vara som man är”, sammanfattade Erik Johansson.

På dagarna – före och efter skolan – är det fritids – ”Tryggis” - i kyrkan. ”Tisdagsklubben” samlar ett fyrtiotal lågstadiebarn, varannan fredagseftermiddag är det verksamhet för mellanstadiebarn och varje fredagskväll är kyrkan som sagt öppen för tonåringar.

Utöver allt detta genomför styrelsen för barn- och ungdomsföreningen Equmenia i Sonstorp flera korta och längre läger.

”Sportlovslägret till Åre är nog det största vi gör. Då är vi 70 - 80 ungdomar som far iväg tillsammans”, berättade Rickard Blomgren.

Hällestad Friförsamling är en sammanslagning av samfund; däribland Missionskyrkan. Församlingen är en relativt stor landsortsförsamling med nästan 300 medlemmar och omvittnat stor aktivitet. Barn- och ungdomsorganisationen Equmenia där Rickard Blomgren är ordförande är en självständig men väl integrerad del av församlingen.

”Vi samarbetar och hjälps åt med gudstjänster, bibelskola och allt vad det nu kan vara”, sa ungdomsledaren Andreas Rydh. Han rekryterades till Sonstorp för 1, 5 år sedan ungefär. Han bor i en liten lägenhet i anslutning till Missionskyrkan. Det mest av arbetet i församlingen utförs av ideella krafter. Att kunna ha en anställd är dock mycket värt.

”Du är som en utombordsmotor som vi kan sätta på vår roddbåt ibland när vi blir trötta i armarna”, sa Victor Karlsson i en fyndig liknelse.

Delar av det officiella och sekulära Sverige andas ofta beröringsskräck gentemot sådant som präster böner och psalmer. Jag frågar ungdomarna om de känt av detta i människors attityder till deras aktiviteter?

”Vi är ju väldigt öppna med vilka vi är och att vi i varje aktivitet vi gör har inslag som har med vår tro att göra. Alla respekterar det och många uppskattar det även om de inte själva är så troende”, svarade Tova och Alva.

Senare på kvällen ska de båda och Andreas spela och sjunga i ”Lovsångsteamet”; en studiecirkel i musik som Andreas leder.

När jag lämnade Sonstorp kände jag mig glad och upprymd. Ungdomarnas otvungenhet att tala om Gud och Jesus samtidigt som de talar om allt annat var uppfriskande och imponerande.