Finspång När Torsten Strand var i 65-årsåldern och började trappa ner från arbetet på STAL - som Siemens just hade köpt av ABB så hörde Kungliga Tekniska Högskolan KTH i Stockholm av sig. Torsten utsågs till adjungerad professor och började bland annat ägna sig åt ett projekt med soleldade gasturbiner.

– Det är ett projekt på gränsen mellan produktutveckling och forskning. Tekniken finns egentligen men det vi är ute efter är att göra tekniken billigare, berättade Torsten Strand där vi satt i familjens fint murade 50-talsvilla på Sundsvägen i Finspång.

En gasturbin producerar el genom att komprimerad luft som värms upp till 1000 - 1400 grader får expandera i en turbin. För att hetta upp luften så pass rejält krävs bränsle som till exempel olja eller naturgas. Projektets syfte är att använda koncentrerad solvärme som bränsle istället.

Han har stor tilltro till industrins förmåga att vad det lider investera stort och tungt i solenergi.

– Industrin är lite avvaktande inför teknikskiften och vill inte gärna rusa i förväg innan det är klart att det finns affärsmöjligheter och lönsamhet i det nya. Men sen så går det fort, berättade Torsten.

Han växte upp i trakterna runt Högbyskolan och senare Ekmanska skolan i Finspång. Efter realskolan på Högalid blev det gymnasiestudier på Högre allmänna läroverket i Norrköping. Torsten bodde inackorderad hos en faster.

– Det var inte alltid så lätt för oss ganska få från Finspång som kom in till Läroverket i stan. Vi brukade skoja och säga att de var rädda för att vi skulle ta kunskaperna ifrån dem, mindes Torsten.

Friidrotten höll dock igång honom. Moderklubben var förstås FAIK men i Norrköping tränade han ofta tillsammans med IFK: are på Idrottsparken och Bollspelaren. Han var bra på 100 meter och längdhopp och sprang även häcklopp.

– På den tiden var friidrotten så stor att klubbarna i Östergötland möttes i seriematcher, sa Torsten.

Exilen från Finspång förlängdes med några år på Chalmers i Göteborg där Torsten utbildade sig till civilingenjör och träffade hustrun Kerstin. Efter ett och ett halvt års arbete på De Laval i Trenton i New Jersey i USA och en period som forskningsingenjör tillbaka på Chalmers så kom han 1972 tillbaka till Finspång och till STAL.

– Jag tittade på lite olika jobb men kom fram till att det ändå var turbiner som var roligast att hålla på med. Min specialitet under årens lopp har varit det vi kallar strömningsteknik; hur flödet av gas och ånga i turbinen kan utvecklas och optimeras, berättade Torsten. Det var kul och jag var sugen på att gå till jobbet varje dag.

Det var några svåra år på STAL då först oljekrisen dödade tankbåtsmarknaden och sedan kärnkraftsstoppet ströp kärnkraftsmarknaden i mitten på 1970-talet.

Med hjälp av bland andra "företagsdoktorn" Göran Lundberg som "kom som en virvelvind och en iller" så tog sig STAL framåt i olika steg som satte fart på gasturbinverksamheten och ledde fram till den egenutvecklade gasturbin som fortfarande är kärnprodukten.

Torsten Strand har ett stort historieintresse. När han pensionerade sig sögs han snabbt upp av Risinge hembygdsförening där han idag är vice ordförande. Han håller föredrag ibland och leder vandringar i kulturmiljöerna där de gamla bruken i bland annat Ysunda, Stjärnvik och Lotorp höll till då det begav sig.

– En av vandringarna jag lett gick till Sätragruvan där man bröt svavelkis och tillverkade svavelsyra och rödfärg.

Carl Ekman som köpte Finspångs bruk 1856 återkommer Torsten gärna till.

– Han hade en helhetssyn inte bara på ny teknik utan ville att hans arbetare skulle "må bra", äta bra mat, ha skola och sjukvård, berättade Torsten.

Vid mitt besök lägger Torsten sista handen på hembygdsföreningens årsskrift; en gedigen produkt med mycket lokalt historiskt innehåll. Även Kerstin Strand finslipar på sin förenings årsbok; hon är ordförande i Ellen Key sällskapet och ett arbetsexemplar med korrekturanteckningar ligger på köksbordet.

Allt medan den vackra, livserfarna och pratglada tiken Tassa övervakar händelserna från sin position i hemmets paradfåtölj.