Widar Andersson: Vuxna ska förstå sin roll och inte jamsa med

Kan tyckas märkligt att något sådant ska behövas; var någonstans om inte på universiteten bör yttrandefriheten ha ett av sina mest självklara hem? Bildning, kunskapstillväxt, innovationer och utveckling lever i ett ömsesidigt beroendeförhållande till möjligheten att tänka och tala fritt istället för "rätt." 

Enligt Ekot anser regeringen i London att universitetens tänkande och talande friheter behöver skyddas mot aktivistiska "studentorganisationer" som vill stoppa och förbjuda lärare och föreläsare att uttrycka vissa åsikter. Universitetsledningar har uppenbart varit alltför mjuka i köttet och vikt undan för kraven från hårdföra studentaktivister. Även i Sverige förekommer sådana här motsättningar ute på högre lärosäten. Ofta är det frågor om kön och hudfärg som får blodet att svalla. Att uttala sådant som att det finns manligt och kvinnligt kön upplevs av somliga studenter som så pass kränkande att det har förekommit att elever försökt stoppa undervisningen. För något år sedan revolterade fyra studenter på Uppsala universitet mot att en lärare som i ett högst relevant sammanhang använt ordet "neger" under en föreläsning. I ett bråk vid Konstfack i Stockholm driver en anonym konstnärsgrupp en kampanj för att utställningslokalen "Vita Havet" på skolan ska ändra namn eftersom "Vita Havet" enligt  konstnärsgruppen "Brown Island" (!) är ett uttryck för strukturell rasism. Det störande och besvärliga i dessa sammanhang är inte studenternas krav och. Deras yttrandefrihet är lika viktig som alla andras. Problemet är om vuxenvärlden inte håller emot utan jamsar med i aningslös feghet. Mitt livs universitet var arbetarrörelsens folkhögskola utanför Nässjö. Elevgruppen i samhällskunskap fick i tidens vänsteranda för sig att själva bestämma litteratur. Läraren JP höll emot med goda argument: Han hade kunskap och vi hade tyckandet. JP vann. Tack för det!

Per Svensson skriver klokt på DN Kultur (15/2) om Vita havet bråket på Konstfack: "Unga människor har en särskild faiblesse för renlärighet. Det var ett av skälen till att genomslaget för korrekt tänkande och tal blev så kraftigt i 70-talets akademiska miljöer. Upplever vi en repris? Kanske det."  Universitets- och högskolelednngar som inte förstår sin roll i sammanhanget behöver kanske ha en lag i huvudet för att fatta? Så kan det vara.