Jan Jörnmark
Hans böcker om "Övergivna platser" berättar om hur förändring går till, vad förändring kostar, hur förändring motarbetas och om hur förändring drivs på av entreprenörer som ständigt hittar utvecklingsbara och vinstrika svagheter i storföretag, statsmonopol och i det slags "närsynta självbelåtenhet" som Jan Jörnmark pekar ut som det sannolikt största sociala och politiska problem som Sverige haft under hela det senaste halvseklet. Men även politik kan bli övergiven och mossbelagd.
Nu föreligger den tredje och - skriver Jörnmark - förmodligen sista boken om Övergivna platser. Boken har titeln "Övergivna platser– Finalen." Boken är, likt Jan Jörnmarks produktion i stort, till lika delar en politisk och en kulturell händelse. Därför låter vi denna söndag texten om Jan Jörnmarks bok löpa över både ledarsidan och kultursidan. Texten här på sidan 2 fortsätter sömlöst på sidan 8.
Jag har läst och tagit in Jörnmarks böcker under ett par decennier. Kombinationen av magiskt foto och korthuggna samhällspolitiska texter är dramaturgiskt dramatisk. I den nya boken sammanfattar han i några korta rader vad det i grunden handlar om: "Polariseringen mellan de oändliga möjligheter som finns i det digitala och globala samhället gentemot det åldrande traditionella industrisamhället har blivit större för varje år som gått. Där finns också utan tvekan vår tids största politiska och kulturella motsättning."
En av de saker som är speciell med Jan Jörnmark är att hans fotoresor och texter rör sig över hela Sverige. Han skriver: "Förändringen är så stor att vi som befinner oss mitt i den sannolikt inte förmår uppfatta omfattningen av den. Men en besökare från 1970-talets Sverige skulle idag inte känna igen sig vare sig i Stockholm eller Bergslagen."
Jörnmarks skildringar av den tämligen nutida och mycket omfattande förslumning som drabbade Stockholm, Göteborg och även Norrköping och andra städer på 1970- talet är oerhört tänkvärda. De benhårda hyresregleringar som låg kvar sedan tidigt 1940-tal satte stopp för bostadsinvesteringar på ett lika effektivt sätt som arbetare hindrades att efterfråga bättre och prisvärda bostäder. Hyresregleringarna gjorde utedass- och kallvattenhyreslägenheterna till norm. Storstäderna tappade folk och framtidstro.Svensk exportindustri hanterade nedgången efter de sagolika rekordåren under 50- och 60-talen genom anpassning till en inhemsk stödpolitik som finansierades av hemmavävd inflation och devalveringar.
Texten fortsätter på sidan 8