Jag var där för att minnas en vis och rolig person som lärt mig mycket om viktiga saker som barn, ungdomar och vuxna.
Vi samlades runt graven för att ta ett sista farväl. Jan Björklund, tidigare partiledare, utbildningsminister och numera svensk ambassadör i Rom var en av många folkpartister/liberaler som tagit sig upp till Yttermalung för att ta avsked av sin framgångsrika partivän Marit Paulsen.
Björklund är en central person i nationalekonomen och skolforskaren Gabriel Heller Sahlgren färska artikel i Kvartal. (7/9) Artikeln är ännu ett steg i Heller Sahlgrens intressanta kampanj för att upprätta den svenska skolans heder. Han visar tämligen övertygande att skolresultaten förbättrats påtagligt och rejält sedan bottenåren i Pisa-mätningarna 2010. Det kontroversiella med hans forskning är att han mäter resultaten för elever med svensk bakgrund; minst en av föräldrarna är född i Sverige.
Hans viktiga mission är att peka på vad det är som har lyft skolresultaten för de svenska skoleleverna för att på så vis ge vägledning åt hur skolan snabbare och mer effektivt också ska bli bra för elever med utomeuropeisk bakgrund. Här kommer Jan Björklund in i sammanhanget. För att bara ta ett exempel. Heller Sahlgren pekar på att det var Björklunds förtjänst att "Rätten till strukturerad undervisning under lärares ledning, såväl i helklass som enskilt skrevs in läroplanen år 2011." Fler och tidigare nationella prov har skärpt kunskapsinriktningen och steg för steg har svenska lärare och rektorer sett till att lyfta resultaten på ett imponerande sätt.
Ändå klagar alla - från höger och vänster - fortsatt på den svenska skolan. Inte ens Jan Björklunds politiska kompisar vågar yvas över framgångarna. Märkligt, tycker skolforskaren. Jag håller med. Även nuvarande utbildningsminister Anna Ekström (S) har anledning att vara mer positiv.
Heller Sahlgren pekar på det ökande intresset för "traditionella utbildningformer och hierarkiska skolkulturer" som en väg framåt för en bättre skola även för barn från svårare förhållanden med klent svenskt normstöd i hemmet.
Som Marit Paulsen lärde mig: När barnen går in i en skola och möter vackra rum, ordning och höga förväntningar från de vuxna så känner de att de är viktiga och värdefulla.Då börjar lärandet i rätt ända. Marits jordevandring slutade i kapellets vackra rum i Yttermalung. Jag hoppas hon anade hur värdefull hon var.
