Nyheten gällde denna gång Lerums kommun i Göteborgsregionen. Inget ont om "språkutbildning" som sådan och ingen särskild skugga ska heller falla över Lerum. Det är nämligen många runt om ute i landet som gärna vill vara med och förstärka bilden av äldrevårdens och vårdens medarbetare som ett ansiktslöst kollektiv av helt utbytbara händer.
Ofoget att beskriva medarbetare som "händer" istället för som enskilda människor med kunskap och kompetens är sannolikt en av de allra viktigaste orsakerna till den offentliga vårdens och omsorgens kvalitets- och rekryteringsproblem. Det är säkerligen inte illa ment; men bakom synen på medarbetare som "händer" och/eller som "schemarader" finns ett nedärvt bemanningstänkande som sänder ut starka psykologiska signaler om allt annat än att det är professionalitet, kompetens och kunskap som efterfrågas och som uppmuntras.
Ekonyheten om språkutbildning för fler händer i vården i Lerum förstärker det intrycket. Blotta tanken på att anställa medarbetare i vården som inte kan tala, förstå och skriva begriplig svenska formligen blixtrar av besked om hur de ansvariga ser på verksamhetens värde och betydelse i sig. Minst lika illa är det förstås att ge bilden av att det räcker med begriplig svenska för att kunna arbeta inom vården och omsorgen.
Tobias Baudin - nu partisekreterare för S - var sin tidigare gärning ordförande för fackförbundet Kommunal som organiserar och företräder väldigt många människor som arbetar som till exempel undersköterskor. På försommaren tidigare i år träffade jag Tobias Baudin för att göra ett program i podden "Widar Möter" med honom. Baudin är mycket klarsynt och dessutom klarspråksinriktad i frågor om "händer" och kompetens. I podden berättade han om hur Kommunal ändrat sin löneförhandlingsstrategi från att rutinmässigt kräva mest påslag för de med lägst lön. Lönen ska istället mer uppmuntra enskilda medarbetare som vidareutbildar sig, tar nya steg och kanske blir specialistundersköterska. Bra och viktiga steg i rätt riktning. Men mycket mer krävs. Socialminister Lena Hallengren bör fånga upp Baudins hoppingivande attityd för välfärdens fromma.
Vård och omsorg är arbetsfält är kvalificerade arbetsfält där det såväl krävs fackkunskaper i medicin och omvårdnad som stora doser empati och inkännande respekt. Det är inte vilka händer som helst som fixar sådant.