Under en gassande Visbysol ställde sig S-ledaren och statsministern Magdalena Andersson på söndagseftermiddagen framför skolporten för att presentera ett antal skolpolitiska förslag på temat att Mammon är den sämsta grunden för visdom. Jag var där.
För minst femte gången sedan friskolereformen infördes för trettio år sedan fick den församlade presskåren höra en socialdemokratisk partiledare annonsera en utredning om ett förbud för vinstuttag för fristående skolor. Vid varje tillfälle har det hävdats att en "stor majoritet" av svenska folket står bakom S-förslagen. Vid varje tillfälle tidigare har det mest blivit grus och pannkaka av alltihop. Vilket det sannolikt blir även denna gång. Vilket det finns många olika förklaringar till.
En av förklaringarna är att Socialdemokraterna konsekvent väljer att agitera vänsterplakatpolitik på området. Med sådant agerande når man inga framgångar. Vilket på många sätt är synd. Det finns angelägna problem på skolområdet; problem som Magdalena Andersson pekar på med all rätt. De ekonomiska vinsterna med skolverksamhet ska framförallt komma på medellång sikt. Välståndet utvecklas och ges goda chanser att växa om det ur skolsystemet kommer många duktiga "ingenjörer och industriarbetare", sa Magdalena Andersson. (Och givetvis många andra slags yrkeskunniga och välutbildade ungdomar.) Demokratin och välfärden utvecklas i sin tur positivt om skolan förmår att fostra de uppväxande generationerna i det svenska samhällets "normer och regler".
Att Sverige håller sig med ersättningsystem som gör det möjligt att försörja sig på allmänna medel som skolföretagare även med undermåliga kunskapsresultat och/eller med extremistiska skolägare (!) är naturligtvis precis lika illa som att staten tillåter kommunalt skolor att år efter år underprestera grovt när det gäller barnens kunskapstillväxt och skötsamhet.
Det behövs flera viktiga reformer för att stötta det goda lärandet, de professionella lärarna och ordning och reda i skolmiljöerna. Men dit känns det långt. De klena kunskapsresultaten på ett antal av Sveriges grundskolor och gymnasier har blivit ett slagträ i den ständigt pågående valkampen. En sida vill försöka lägga skulden på de slemma kapitalisterna. En sida vill försöka lägga skulden på den omfattande invandringen. Vi kan inte ha det så i längden. Valförlustfruktan är ingen bra grund för en vettig skolpolitik.