Ryssland kan få möta sitt eget Poltava i Ukraina

För bara några hundra år sedan var Sverige ett krigiskt och aggressivt land som utgjorde ett ständigt hot mot grannländerna. Vi var ungefär som Ryssland är nu.

Statsministrarna Sanna Marin, Olaf Scholz och Magdalena Andersson visade på enighet och styrka när de möttes i Berlin tidigare i veckan. Det kan bidra till att Ryssland hittar fram till sitt eget Poltava.

Statsministrarna Sanna Marin, Olaf Scholz och Magdalena Andersson visade på enighet och styrka när de möttes i Berlin tidigare i veckan. Det kan bidra till att Ryssland hittar fram till sitt eget Poltava.

Foto: TT

Krönika2022-05-05 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Svensk militär skövlade, mördade, plundrade, våldtog och utarmade människor runt om kring i Europa samtidigt som de eviga krigen utarmade det egna landets människor och ekonomi. Rysslands våldsamma och kostsamma angreppskrig i Ukraina påminner i mångt och mycket om krigföringen då Sverige var som värst. Befolkningen i Ukraina plågas svårt och den egna ryska befolkningen får betala ett högt pris. Flera miljoner ukrainare har flytt från sitt hemland sedan krigsutbrottet i slutet av februari. Svenska Dagbladet rapporterar om att hundratusentals unga ryssar har flytt sitt hemland sedan kriget började. 

Berättelsen om hur Sverige tvingades in på andra och mindre krigiska banor är på många sätt hoppfull även i dagens situation. Professor emeritus Bo Stråth har en lång och framgångsrik karriär som historiker vid bland annat universiteten i Göteborg, Florens och Helsingfors.I flera sammanhang har Bo Stråth analyserat den svenska "neutralitetsmyten". När jag nu till exempel åter läser hans mer än tjugo år gamla kapitel i boken "Den svenska framgångssagan?" (Axess Publishing AB 2001) så slås jag av hur dagsaktuell hans text har blivit här på våren 2022.

Bo Stråth skriver om att neutralitetens historia utgörs av ett antal "politiska och militära reträtter från stormaktstiden". Han nämner Poltava 1709, Fredrikshald 1718, förlusten av Finland 1809 och unionsupplösningen med Norge 1905 som exempel på bakslag och misslyckanden som Sverige hade att hantera. I en vis formulering konstaterar Stråth att: "Det gick bakåt hela tiden vilket blev Sveriges långsiktiga lycka."

Under hela denna förlustprocess fanns det starka krafter som pläderade för revansch och fortsatt krigande. Men den "inre konsolideringen" tog över och gick segrande ur striden, skriver Bo Stråth. En förnuftig "folkhemshöger" och en växande arbetarrörelse som var hård i sin kritik mot det "befästa fattighuset Sverige" styrde om politiken från krig/revansch och till att istället åtgärda de samhällsvillkor som drivit en stor del av den arbetsföra befolkningen att utvandra. Sverige anpassade sig och gjorde vad man kunde av det man hade.Och det gick bra.

Ryssland får förhoppningsvis möta sitt eget Poltava i Ukraina. Sveriges och Finlands bidrag till en sådan process är inte minst att gå med i Nato och stänga vägen västerut för den ryska revanschismen. Stormaktsdrömmar är ett elände för all världens folk nu och i all evighet.