Var man föds och vilken hudfärg man har kan man inte göra något åt. Vilket språk man talar är däremot fullt möjligt att påverka. Frågan är varför så många i Sverige väljer bort svenska språket? Historikern och författaren Henrik Höjer är vetenskapsredaktör på tidskriften Kvartal. I en krönika på kvartal.se resonerar han om det märkliga förhållandet att alltfler svenskar inte kan svenska. Han tar ansats i ett par stora undersökningar i ämnet. Enligt en undersökning av Pew research center från 2017 anser endast 8 procent av svenskarna att födelselandet är viktigt för att någon ska uppfattas som svensk – men att kunna språket bedöms av över 90 procent som centralt för att någon ska ses som svensk. Valforskningsprogrammet vid Göteborgs universitet kommer fram till liknande resultat när man undersökte saken i en studie från 2018: "cirka 95 procent menar att det är ganska eller mycket viktigt att kunna tala svenska för att vara ”verkligt svensk”. Detta anses vara långt viktigare än att vara född i Sverige (25 procent) eller att ha svenska föräldrar (12 procent). En (1) enda procent av de tillfrågade menar att det inte alls är viktigt att kunna tala svenska för att uppfattas som svensk!," skriver Henrik Höjer.
Språket är således av avgörande betydelse för att de nyinflyttade till Sverige ska upplevas som svenskar och därmed lättare kunna bli en del av Sverige och smälta in i det land som man sökt sig till för att man tror och hoppas och vill att det nya landet ska visa sig vara bättre än det gamla landet. Ändå är det så många som aldrig bryr sig om att lära sig svenska. Henrik Höjer hänvisar till forskaren Tobias Hübinette: "Över 28 procent av alla barn och ungdomar mellan 7 och 16 år har ett annat språk än svenska som förstaspråk. I storstadsregionerna är siffran runt 45 procent. (--) Och runt 20–25 procent behärskar inte svenska på funktionell nivå i utanförskapsområden i Göteborg. Det berättar Peter Esaiasson, professor i statsvetenskap vid Göteborgs universitet.
Orsaken till att svenskan inte längre håller samman de som bor i Sverige står att finna i att de styrande i politik, akademi och media befinner sig ljusår bort från de uppfattningar om "det svenska" som medborgarna fört fram i en rad undersökningar. Det har på sina håll legat närmare till hands att benämna krav på svenska språkkunskaper som "strukturell rasism" än att se det uppenbara att ett gemensamt språk är det som gör Sverige svenskt och det som ger svenskarna chansen att utveckla och stärka Sverige.