Säkerhetszoner ska framförallt användas på platser där det finns påtaglig risk för brottslig verksamhet som innefattar skjutning eller sprängning. I zonerna ska polisen få utökade befogenheter att kroppsvisitera personer och genomsöka transportmedel för att söka efter vapen eller andra farliga föremål.
Säkerhetszoner är en i raden av nödvändiga reformer för att skärpa det allmännas möjlighet att ingripa mot den grova kriminalitet som sedan flera år tillbaka hotar det svenska samhällets trygghet. Polisen och andra delar av rätts- och socialstaten behöver fler redskap för att upprätthålla lag och ordning vid Sveriges inre gränser. Säkerhetszonerna kommer säkerligen att lämna goda bidrag i det viktiga arbetet. Det är bara att konstatera att Sverige fortfarande ligger långt efter när det gäller viktiga brottsförebyggande insatser som kontroller, visitationer och kameraövervakning.
Slappheten vid våra yttre gränser har i kombination med slöhet och inaktivitet vid samhällets inre gränser skapat stora fredade zoner där kriminella personer och grupperingar utan större risker kunnat röra sig fritt med vapen, sprängmedel, tjuvgods och andra brottsvinster. De nya säkerhetszonerna är ett steg av många för att minska tryggheten och friheten för kriminella utövare och öka tryggheten och friheten för vanligt hederligt folk i hela landet.
Förslaget har varit ute på remiss i landet. Jag har ögnat igenom det dryga 60-tal svar som kommit in från bland annat kommuner, domstolar och intresseorganisationer. Synpunkterna speglar på ett tydligt sätt både Sveriges gamla problem och Sveriges nya ansatser till lösningar.
För att ta ett par exempel: Malmö stad och Borås stad avstyrker förslaget om säkerhetszoner med argumentet att det kan upplevas som "kränkande och diskriminerande" att kontrolleras/visiteras bara därför att man rör sig i ett visst område. Den risken ska inte förnekas. Men den risken måste vägas av mot hur kränkande och diskriminerande det är för många hederliga och strävsamma människor att tvingas leva i områden där gangsters har kontrollen. Det är dessa samhällsbyggares intressen som står i förgrunden i den helt nödvändiga nya politiken. Vilket kommuner som Norrköping, Linköping, Motala, Borlänge och Eskilstuna tydligt inser. Här finns insikter om vikten av att med polisens hjälp konsekvent ingripa mot kriminaliteten om alla delar av kommunen ska upplevas som trygga och säkra.