Folk ser att rättsstaten tvingas vika ner sig

Antalet skjutningar rapporteras flitigt i media. Med all rätt förstås. Utvecklingen är helt absurd.

Dödligt skjutvapenvåld upptar en stor del av polisens och den övriga rättsstatens arbetstid. Men arbetet är inte särskilt produktivt. Få åtalas och fälls.

Dödligt skjutvapenvåld upptar en stor del av polisens och den övriga rättsstatens arbetstid. Men arbetet är inte särskilt produktivt. Få åtalas och fälls.

Foto: TT

Krönika2021-11-18 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

På bara något decennium har lilla trygga Sverige blivit ett eldorado för gangsters som sprider död och elände ute i förorterna. Människor tar självklart hänsyn till våldets realiteter när man planerar sitt boende, barnens skolgång och fritidsaktiviteter. Sverige dras isär lite mer för varje våldsutbrott. Än allvarligare än brottsutvecklingen i sig självt är rättsstatens oförmåga att fånga, döma och fängelsesätta gärningsmännen. SVT Öst har granskat rättsstatens insatser vid de totalt nio skjutningar som anmäldes till polisen i Östergötland under 2020. Resultatet är nedslående. Bara en av nio skjutningar ledde till åtal. Och det åtalet blev möjligt endast tack varje uppgifter från det krypterade kommunikationsverktyget Encrochat som knäcktes av fransk polis med metoder som inte är tillåtna enligt svensk lag. Rättsstaten är uppenbart inte rustad för sin uppgift. 

Land ska med lag byggas är ord som används då och då vid högtidliga tillfällen. I verkligheten är det mer miljöer från gamla Västernfilmer som gör sig påminda. Revolvergängen gör som de behagar mot en sheriff som sitter och darrar inne på stationen. Det dödliga skjutvapenvåldet ökade i omfattning 2020 jämfört med 2019. 2021 visar inga tecken på avmattning. Det är som sagt mycket allvarligt. Det som ger störst anledning till oro är att rättsstaten inte har kapacitet och kompetens nog att rida spärr mot de privata skjutfesterna ute i folkhemmets ruckel. Människor ser och hör att det allmänna inte har kontroll över situationen. Vilket driver på den samhällsfarliga privatiseringen och tillitsbristen än mer. När staten inte tycks kunna slå tillbaka mot skjutande, hotande och rånande gangsters så påverkar det hur människor hanterar sina liv. Oförmågan att få stopp på kriminaliteten triggar en samhällsutveckling som väl knappt någon vill ha. 

De som har till uppgift att upprätthålla det allmännas våldsmonopol – för att använda ett annat högtidligt ord – ligger inte på latsidan. Antalet polisanställda stiger så sakta men poliserna i yttre och utredande tjänster får slita hårt. Grova och svårutredda brott bygger övertidsberg, sliter på medarbetarna och skapar stora undanträngningseffekter på annan polisiär verksamhet. Rättsstaten förmår inte ens att skydda sina egna. Nyligen berättade Folkbladet om hur en ung drogad och vapenförsedd man hotade två poliser till livet. Straffet? Några timmars samhällstjänst. Som om han hade snattat i en affär.