Payam Moula är chefredaktör på den socialdemokratiska tidskriften Tiden. För några dagar sedan gav Tiden ut boken "Vår Tid". I boken medverkar ett tjugotal socialdemokrater med kapitel om "ideologi, aktuella samhällsproblem och om rörelsen, språket och omvärlden."
Boken är tänkt att inspirera det socialdemokratiska partiets medlemmar till diskussioner om en ny samhällsanalys för vår tid. Chefredaktören skriver i förordet: "Den dystra sanningen är att vi som parti inte längre förstår vår samtid och vårt samhälle. (--) Arbetarrörelsen har tappat kontroll över samhällsutvecklingen."
Det var länge sedan socialdemokratin var något större diskussionsparti. Innehavet av statsministerposten under 75 av de senaste hundra åren har starkt präglat socialdemokratin till just ett regeringsparti som - ofta med framgång - tagit sig an samtidens problem utifrån vad som behöver göras. Under decenniernas gång har S utvecklat en förfinad förmåga att både ha makten och att ryta i mot makten.
Ett av bidragen i boken knyter an till just denna tradition. Anders Thor, nu presschef på batteritillverkaren Northvolt och tidigare talskrivare åt den tidigare statsministern Stefan Löfven skriver om konsten att "belysa de situationer där lagar och konventioner förhindrar förbättringar i människors vardag, och att sedan visa att man står på människans, inte konventionens sida."
Den socialdemokratiska skribenten Marika Lindgren Åsbrink betonar i sitt kapitel "implementeringens" betydelse: "För att vara samhällsförändrande räcker inte en samhällsanalys. Det måste också finnas en analys av hur förändring sker, på riktigt." Så sant som det är sagt.
Flera av bidragen är baktunga på det där trista och självförhärligande sättet som tyvärr också är en del av socialdemokratin. Dogmer om jämlikhet och kapitalism vevas runt utan att författarna tycks bry sig nämnvärt om landets nuvarande skjutglada tillstånd och demografi.
Lisa Nåbo är ordförande i SSU. Hon skriver ett mycket tänkvärt kapitel om invandring och segregation och konstaterar att: "Efterfrågan på segregation kommer växa sig allt starkare" under rådande samhällsförhållanden. Så är det nog. Och här behöver Socialdemokraterna tydligt - för att tala med Anders Thor - med stor förståelse ställa sig på sunt segregerande människors sida samtidigt som man lägger sina krafter på att implementera åtgärder mot de samhällsföreteelser som eldar på segregationslusten. Då behöver det kanske inte bli så dystert trots allt.