Den nya borgerlighetens problem var på väg att lösas

Folkbladet Söndags ledarsida bjuder i år på en sommarserie om ett tillbakablickande på antologin "Den nya borgerligheten" Del 6

En blid från Almedalen 7 juli 2018.Stig-Björn Ljunggren till höger om Jimmie Åkesson - som ställde till det för Renfeldt. Till vänster Folkbladets Widar Andersson.

En blid från Almedalen 7 juli 2018.Stig-Björn Ljunggren till höger om Jimmie Åkesson - som ställde till det för Renfeldt. Till vänster Folkbladets Widar Andersson.

Foto: TT

Krönika2022-07-31 06:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

I maj månad 2011 samlades några politiska tänkare och aktörer på Engelsbergs bruk för att hålla ett antal anföranden på temat "den nya borgerligheten." Av detta blev en antologi som gavs ut 2011. Innehållet är väl värt fortsatta diskussioner nu när vi efter snart 11 år har något av ett, i vart fall påbörjat facit för hur det hittills har blivit med den nya borgerligheten. Allt möjliggjort av Axel och Margaret Ax: son Johnsons stiftelse för allmännyttiga ändamål. 

De borgerliga partierna M, C, KD och FP (numera L) hade 2010 vunnit fortsatt regeringsinnehav under statsminister Fredrik Reinfeldt. De borgerligas alliansregering hade börjat formeras ett år före valet 2006. Partierna omprövade och samlade ihop sig för att på allvar kunna utmana S om regeringsmakten på ett mindre slumpartat sätt än tidigare. De borgerligas historia präglades mer av splittring än av gemenskap.

Stig-Björn Ljunggren, statsvetare och socialdemokratisk debattör (numera politisk redaktör på Sydöstran i Blekinge) medverkar med ett kapitel i boken: Den nya borgerlighetens gamla problem", är Stig-Björns tema. Samhället har "avförtrollats" skriver Ljunggren: "Allt som fortfarande är fel i samhället, är sossarnas fel. Allt som är bra i samhället är Alliansens förtjänst. Vem går på sådant i dagens samhälle?"

Han beskriver borgerlighetens problem som en övning i förståelse av hur samhället ser ut. Stig-Björn som är känd för sin stundom burdusa framställningkonst konstaterar: "Vi har en socialdemokratisk stat som tarvar socialdemokratiska lösningar men som klarar sig bra utan det socialdemokratiska partiet. Borgerligheten har således problemet att de ska ta över en ägarskapet av en socialdemokratisk samhällsordning, och intala sig, inte utan rätt, att mycket av vad den ordningen står för egentligen inte är så sossig." 

Så här i efterhand är det ganska lätt att se att Alliansen under Fredrik Reinfeldt drevs av en liknande analys som Stig-Björns. De insåg också att utrymmet för både valfrihet och "arbetarkonservatism" i fråga om löner, skatter och bidrag var ganska stor i den socialdemokratiska samhällsordningen. Det tycktes som om Reinfeldt, Borg och de andra var på väg att hantera den nya borgerlighetens gamla problem. Till lycka för Socialdemokraterna så bröt sig SD in i riksdagen 2010; en händelse som snart skulle visa sig bryta upp Alliansen och återinföra tidigare decenniers splittring på den borgerliga kanten.