De tre stora tar tre av fyra väljare i Sverige

Ett knappt halvår efter riksdagsvalet visar opinionsmätningarna att de stora partierna på båda sidorna av blockgränsen går bra medan de små partierna blir allt mindre.

Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson kan ta det lite lugnare medan Ulf Kristersson och andra ledande moderater får slita hårt i regeringsselen. Här och nu är i fokus för Kristersson medan vad som kanske komma skall kan ta lite större plats i SD: s och S tankar och verkligheter.

Magdalena Andersson och Jimmie Åkesson kan ta det lite lugnare medan Ulf Kristersson och andra ledande moderater får slita hårt i regeringsselen. Här och nu är i fokus för Kristersson medan vad som kanske komma skall kan ta lite större plats i SD: s och S tankar och verkligheter.

Foto: TT/Montage Widar Andersson

Krönika2023-03-02 05:15
Det här är en krönika. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Liberalerna och Miljöpartiet återvänder till den förra mandatperiodens siffror på eller strax under fyra procent. Kristdemokraterna och Centerpartiet ligger runt 4-5 procent. Vänsterpartiet är väl att betrakta som "halvstort" med sina sju procent. (DN-Ipsos 1/3)

De två stora regeringspartierna Moderaterna och Sverigedemokraterna har klarat sig bra i regeringstillträdandets turbulenser och samlar tillsammans ihop 39 procent, 20 för M och 19 för SD. Det klassiska regeringspartiet Socialdemokraterna får 36 procent. Vilket är ett bra resultat, flera procentenheter över valresultatet från september. 

Väljarna rör sig lite fram och tillbaka mellan S, M och SD. Medan småpartiväljarnas rörelser är mer ensidigt inriktade mot de stora partierna. 

Det finns mycket dramatik ute i samhällets verkligheter. Men det är påfallande lugnt i politiken.Vilket i huvudsak beror på att statsministern Ulf Kristersson har en majoritet där hälsan tycks tiga still. Lugnet beror också på att det stora oppositionspartiet Socialdemokraterna i allt väsentligt har gemensamma intressen med regeringen i tunga och fundamentala problemområden. Sveriges Nato-ansökan, vapenleveranserna till Ukraina, det eskalerande skjutvapenvåldet och elektricitetskrisen är gemensamma problem som den tidigare, den nuvarande och den efter 2026 inkommande regeringen har att förhålla sig till på olika men ändå snarlika sätt. Det gemensamma (egen)intresset är att saker och ting ska rulla på åt rätt håll för Sverige. Vilket rider spärr mot tjurrusningar och alltför häpnadsväckande utspel och låsningar. 

Ett tydligt exempel är hur näringslivets opinionsbildning i el-frågan tvingar Ebba Busch att här och nu omfamna vindkraft och samtidigt pressar Magdalena Andersson att gilla kärnkraft på lite sikt. 

Det är också påtagligt hur lugnt och stilla det är på SD-fronten. Den "evige" Björn Söder och Richard Jomshof, numera ordförande i riksdagens utrikesutskott underhåller förvisso sina egna kärnväljare och slagordsvänstern med diverse profilerade uttalanden om public service och om brott och (för låga) straff. Partiledaren Jimmie Åkesson håller sig dock i stort borta från offentligheten. SD är regeringsunderlag utan att tappa i opinionen. Det är långt till nästa val. Moderaternas ledande politiker får slita hårt i regeringsselen medan Åkesson likt Magdalena Andersson kan ta det lite vackert och tänka på vad som kanske komma skall.