Mentalt har britterna egentligen aldrig varit med i EU. Man skulle kunna säga att det var just medlemskapet i EU som fick Storbritannien att ta steget och lämna den inre marknaden och tullunionen. Och det är väl på de fälten som utträdesförhandlingarna kan bli sega och kännbara för båda sidor.
Storbritanniens premiärminister Boris Johnson vill få förhandlingarna "done" lika geschwint och effektivt som han till slut fick Brexit done. När nyårsklockorna ringer in år 2021 är Johnsons ambition att allt ska vara fixat och klart och att EU och GB där och då inleder en ny relation. EU-kommissionens ordförande Ursula von der Leyen håller det dock för "omöjligt" att förhandlingarna ska kunna vara avslutade redan då.
De båda sidorna har olika intressen. Boris Johnson är angelägen om att lägga hela EU-saken bakom sig så fort som möjligt för att istället kunna ägna sig åt inrikespolitik. Efter storsegern i valet i december förra året vill Johnson göra allt vad som går för att visa nya väljare som kommit från det kraschade Labour att regeringen förmår att ta itu med saker och ting som intresserar dem. Vilket betyder att Johnson inte vill fastna i ett "evigt" EU-bråk.
EU-kommissionen är å sin sida angeläget om att Storbritanniens utträde ska bli så lite ekonomiskt kännbart som möjligt för unionen. Ursula von der Leyen vill nog också i förebyggande syfte visa resten av EU hur besvärligt och krångligt det är att ta sig ut ur gemenskapen.
På kort sikt är det nog inget medlemsland som bankar på utträdesporten. I ett lite längre perspektiv ska det nog inte hållas för otroligt att fler kan vilja söka sig bort. Hur Storbritannien utvecklas om fem, tio år är en viktig påverkansfaktor i sammanhanget. Än viktigare är hur EU utvecklas i sig själv.
I en mycket intressant intervju i Smedjan (27/11 2019) pekar den brittiske författaren David Goodhart på konflikten mellan solidaritet och mångfald som en utlösande faktor för att Storbritanniens folk röstade för att lämna EU i folkomröstningen 2016. Utvecklas EU i överstatlig riktning och försöker sig på olika varianter av "tvingande solidaritet" gentemot medlemsländerna så kan det börja knaka rejält i många länder.
Solidaritet förutsätter att vi litar på att de andra som vi ska vara solidariska med är ungefär som vi och drar sitt strå till stacken efter bästa förmåga. Misstänker vi att så inte är fallet så blir det lätt stökigt både i länder och unioner.
EU har varit och är en väldigt positiv kraft i vår del av världen. Låt oss hoppas på en fortsättning på den vägen.