Du är förlåten om du tror att ”King Of Thieves” är någon form av kopia av ”Ocean’s 11”. Först var det Hollywoods så kallade ”rat pack” med bland andra Dean Martin och Sammy Davis Jr som gjorde någon form av glamour av ett gäng rånare. 2000-talet har kopierat konceptet med George Clooney, Matt Damon, Brad Pitt och några andra i ”Ocean’s”-11, 12, 13. I år har vi fått en kvinnlig variant i form av ”Ocean’s 8” där syster till huvudrollen i de andra filmerna håller på med sin egen superheist. Därför är det fullt rimligt om någon tror att ”King Of Thieves” är en ytterligare variant på samma tema. Men, den här filmen bygger på verkliga händelser när Hatton Garden i London blev rånad av ett gäng äldre män år 2015. Ett rån som anses vara den största i brittisk historia. Snabbt har regissörer och författare försökt föreviga berättelsen, tre filmer och fyra böcker har nu kommit ut redan.

James Marsh version av den sanna historien är den med flest kända skådespelare. En elit av äldre män har samlats för att återge det otroliga händelseförloppet. Marsh har riktat in sig på en film som skiftar mellan humor, tragik och spänning. Både i dialog och i beslutsfattande är tjuvarna ibland erfarna samt skickliga samtidigt som de kan vara riktigt dumstridiga. Om filmen säger något säger den mer om mänskliga brister än tjuvarna specifikt. De misslyckas som grupp eftersom deras girighet står där som ett mörkt spöke och hindrar dem.

I ”King Of Thieves” är Brian Reader, spelad av Michael Caine, ledaren av gruppen. Han samlar ihop ett gäng gamla kumpaner för att göra en sista ”heist”. Med sig tar han in en yngre förmåga, alarmspecialisten ”Basil”, den enda som fortfarande inte är fångad. Upplägget av rånet och själva rånet tar viss speltid men fokus ligger på efterspelet.

Filmens akilleshäl är den så kallade humorn. Dess tempo är också märkligt ickefungerande. Manuset gör sig lustig över ålderdomen på ett stereotypt sätt. De hör inte, de har problem med inkontinens. Kanske skulle Marsh hålla sig ifrån just humor. Regissören som vunnit Oscar för sin dokumentär ”Man On Wire” om Philippe Petit och gjort dramat ”The Theory Of Everything” klarade av de andra genrerna bättre. Ibland har ”King Of Thieves” nästan en lättja över sig. Som om filmskaparna tänkt att bara att samla ihop ett gäng namnkunniga skådespelare räcker.

Fungerar filmen någonstans? Ja, i skildringen av världens och livets tragikomiska strömmar. När den inte försöker vara rolig är den både berörande och komisk på något sätt.