Josie Rourke är inte den första som regisserat en film om skotska drottningen Mary. Men hon kan vara den som gjort berättelsen mer tråkig. Engelska och skotska kungahusen genomlevde många dramatiska år både under far Henry och dotter Elizabeth. Inte ens manusskribent Beau Willimon, mest känd för ”House Of Cards” har lyckats blåsa liv i rivaliteten mellan Mary och Elizabeth. För när det hela är över bryr jag mig inte om något jag varit med om senaste två timmarna.

Filmen startar vid avrättningen av Mary för att sedan gå tillbaka till när hon på 1500-talet återvände till Skottland efter att ha varit gift med en fransk regent. Sedan följer någon form av karaktärsfördjupning av Mary och Elizabeth, två likvärdiga kvinnor drivna av olika saker. En som lever passionerat, en som lever för tronen. De är båda omringade av män som vill åt deras makt och pressar dem med råd. Problemet är en mycket repetitiv historieskildring och att alla karaktärer förutom Mary och Elizabeth är extremt tomma. Nog hade de kunnat bära upp helheten även om andra rollfigurer fick lysa lite ibland?

Dessutom ger ”Mary Queen Of Scots” ibland känslan av att vara en snabbspolning genom historien där stoppknappen inte alltid hamnar vid de mest intressanta delarna.

Saoirse Ronan är egentligen den enda som går ut med hedern i behåll eftersom hon åtminstone gestaltar sin drottning med livfullhet. Margot Robbie gör sig inte lika väl i kostymdrama som hon gjort i en del mer moderna historier. Hennes skådespel liknar agerande och utklädnad mer än skildring av en äkta människa.