En känsla av after work spred sig i foajen innan konserten – så perfekt att kunna ramla in efter jobbet och bara sjunka ner, med eller utan förtäring!

Henrik Marmén, orkesterns konstnärlige chef, presenterade programmet rätt och slätt och utan krusiduller och i samma anda fortsatte konserten. Med Mats Zetterkvist som musikalisk ledare vid platsen som konsertmästare blev framförandet nära och omedelbart. Uvertyren till Trollflöjten inledde och ett förnöjsamt leende spred sig över församlingen. Jag tror att fler än jag såg inledningen till Bergmanfilmen om Mozarts så älskade opera för sin inre syn. Och så rullade kvällen på med fina, intima inslag ur wienklassicismens highlights.

Teodor Tirlea som solist i Mozarts Flöjtkonsert nr 2 D-dur spelade kärnfullt och med en befriande enkelhet i attityden, gracilt och lätt på foten. I Haydns Trumpetkonsert Ess-dur hörde vi Elias Svanberg som solist, målande och vältimat med blåton i kadenserna. En inkännande orkester väntade in och anpassade sig till solisterna, tillika SON-musiker även de!

Avslutande Symfoni nr 93 av Haydn fick sätta punkt för konserten med kammarmusikalisk innerlighet där allting kokats ner till ett koncentrat av must och märg.