Det var 1921 som den franske författaren, konstnären och filmaren Jean Cocteau satte upp sitt verk "De gifta på Eiffeltornet" i Paris. Han hade skrivit texten medan tonsättargruppen Les Six stod för musiken och föreställningen var som så ofta i Paris vid denna tid respektlös och fräck. Cocteau själv beskrev spektaklet som "ett slags hemlig förening mellan den antika tragedin och nyårsrevy, mellan hjärtat och numren i en varieté.”.

– Den skrevs för Svenska baletten som under en femårsperiod var avantgardets spjutspets i Paris, berättar Johan Celander som översatt och regisserar.

Det är första gången "De gifta på Eiffeltornet" sätts upp i sin helhet i Sverige och det handlar om ett samarbete mellan SON och Östgötateatern. Föreställningen går av stapeln på lördag eftermiddag (27 oktober) i Louis De Geer-hallen och har lite karaktären av en happening och allkonstverk med både skådespelare, cirkusartister och musiker – bortsett från musikerna är ett 25-tal personer verksamma på scenen.

Artikelbild

| Marika Lagercrantz som direktör för Eiffeltornet.

– Verket är som gjort för Scenkonst Öst med tanke på att vi har alla delarna under vårt paraply, säger Johan Celander som förklarar handlingen i föreställningen.

– I centrum står en fotograf och en kamera, ur kameran har det rymt en struts som en jägare tar upp jakten på. Sedan har vi också ett bröllopsfölje där ett bröllop ska ske i Eiffeltornet och så kommer det ut ett barn ur kameran...

Det är alltså uppenbarligen en historia som bär spår av dadaism och surrealism – tongivande avantgardistiska strömningar i Europa vid denna tidpunkt. Musiken är förövrigt skriven av kompositörer ur gruppen Les Six.

– De här tonsättarna skrev på väldigt olika sätt men lyckades ändå lyfta fram varandra och få ihop det, säger dirigenten Fredrik Burstedt som särskilt vill framhålla Germaine Tailleferre, den enda kvinnliga tonsättaren i gruppen.

Artikelbild

| Johan Celander, regissör samt Henrik Marmén, konstnärlig chef på SON.

– Hon är ganska okänd men hennes stycke här lyser verkligen.

Ensemblen består alltså av skådespelare från Östgötateatern och cirkusartister (från Norrköpings Cirkus & varieté samt Norrköpings ungdomscirkus).

Artikelbild

| En struts har rymt ut kameran.

– Brudparet i föreställningen görs av två världsartister: parakrobaterna Henrik Agger och Louise Bjurholm; det kommer att hända mycket på scenen, berättar Johan Celander som tycker att samarbetet mellan SON och Östgötateatern har gått bra trots tidspress.

– Jo, det är stressigt men jag är djupt imponerad av att det funkar, egentligen är det ett "mission impossible".

Artikelbild

| Jesper Barkselius jägare skulle skjuta strutsen men träffade något annat.

Hur är det att jobba in ett så omfattande stycke och sedan bara spela det en gång?

– Det är både frustrerande och en välsignelse. På ett sätt ger det en stor frihet om det inte skulle bli så bra, skrattar Johan Celander som ändå tillstår att man kommer att dokumentera föreställningen på något sätt men det kommer inte att bli kameramän som springer omkring på lördag.

För skådespelarna är det lite speciellt att spela ett sådant här stycke, även med tanke på den korta repetitionstiden.

– Det blir ju väldigt stiliserade figurer, lite serieteckning så det är speciellt, säger Sven Angleflod som spelar den stackars fotografen.

Lördagens konsert startar klockan 15 med något så svenskt som Hugo Alfvéns "Midsommarvaka", denna följs sedan av Mozarts Symfoni nr 31, även kallad Parissymfonin. "De gifta på Eiffeltornet" framförs efter pausen sedan scenen riggats om för att bereda plats för föreställningen.