Anders Jonsson: Det finns ingen anledning att införa euron i Sverige

Kronan har åter stärkt sitt värde gentemot euron. Men när kronkursen var som sämst var det påtagligt mycket dyrare för svenskar att besöka euroländerna. Det fick euroförespråkarna att vädra morgonluft. Det skulle vara bra för Sverige att byta ut kronan mot euron hette det från en del näringslivsföreträdare och från en del politiker, främst från Liberalerna.
Men hade Sverige tjänat ekonomiskt på att ha gått över till euron? Nej, faktiskt inte om man studerar grundläggande ekonomisk statistik. 
Det har Michael Sohlman, en gång i tiden s-märkt tjänsteman i finansdepartementet, gjort. I en essä för Dagens Arena visar han utförligt att Sverige tjänat på att behålla kronan.
Den ekonomiska tillväxten i Sverige mätt som BNP per capita har varit högre i Sverige än i euroområdet mellan 1999 och 2022. Sverige har under de här åren gått om länder som Italien och Tyskland.
Särskilt tydlig blev fördelen med att ha kvar kronan under finanskrisen 2008 och 2009 där Sverige klarade sig mycket bättre än Finland. Finland och Sverige har en liknade industristruktur, med bl.a. en stor skogsnäring. Svensk industri fick hjälp av att Sverige kunde bedriva en egen penningpolitik, vilket inte Finland som euroland kunde göra. Sverige har också haft en högre tillväxt än Danmark som behöll kronan, men knöt den till en fast kurs mot euron.
Farhågorna för en sämre ekonomisk utveckling i Sverige utan euro har alltså inte besannats. Det har snarare blivit tvärtom. Det beslut som majoriteten tog i folkomröstningen 2003 var klokt, konstaterar Michael Sohlman.
Till det kommer den politiska utvecklingen av EU och förhållandet inom eurozonen. De ekonomiska skillnaderna mellan euroländerna har ökat liksom de politiska motsättningarna mellan länderna. Meningen var att de skulle minska.
Den ekonomiska ordningen och stabiliteten inom EU har försämrats. Statsskulderna och budgetunderskotten i framförallt södra Europa har ökat och reglerna om hur stora underskotten skulle få vara har i praktiken spelat ut sin roll. 
Länderna i norra Europa har fått föra över pengar till södra Europa, inte bara som lån utan även som bidrag, vilket inte skulle få ske. 
Det är ingen bra grund för ett stabilt samarbete inom EU när skattebetalarna i norra Europa får klart för sig att de ska bidra till att täcka misskötta finanser i södra Europa. Särskilt inte med de nationalistiska stämningar som råder på många håll.
Gert Wilders framgång i valet i Nederländerna är ett tydligt tecken. I Sverige har Sverigedemokraterna alla möjligheter att rida på en våg av EU-skepsis. I Tyskland kan nationalkonservativa AfD gå fram ytterligare. Bara för att nämna några exempel.
Överhuvudtaget borde det vara dags för en ordentlig diskussion om hur Sverige ska förhålla sig i ett allt spretigare EU med 27 länder och planerna på ytterligare utvidgning. 
EU var en sak när en majoritet röstade för att Sverige skulle gå med. Då gick vi med i en handelsunion inriktad på fri rörlighet för varor och tjänster. Idag är EU något helt annat. EU-kommissionen och regeringarna i en del medlemsstater tydliga ambitioner att gå vidare mot en politisk union. EU fattar beslut som är bindande för medlemsländerna i allt högre grad.
Vill medborgarna i Sverige se en fortsatt sådan utveckling? Om det borde valrörelsen inför EU-valet den 9 juni handla.
Och så länge inte en klar majoritet av svenskarna röstat för att EU ska gå vidare mot Europas Förenta Stater är det nog klokt att behålla kronan.