63 stycken dödsfall på svensk arbetsmarknad i år. Nio av dessa dödsfall inträffade samma vecka. Nio vars julklappar får förbli oöppnade under julgranen. Nästkommande vecka dog ytterligare en. Vi befinner oss i det dödligaste året på 15 år. Vad gör regeringen?!
Nybyggda Ebbepark i Linköping, nära Villevalla. Där förlorade vi byggnadsarbetaren Boije under en igenrasad betongtrappa. Jag läste rubriken i lokaltidningen ovanpå bordet hos Kommunals fackliga expedition. Pappa berättade senare att det var vår familjevän. Först då växte klumpen i halsgropen. Han såg fram emot kvällens LHC-match, men fick aldrig se den, sin fru eller sina barn igen. Bakom varje siffra finns en människa. Så som jag kände Boije, kände dussintals andra de 63 arbetare som aldrig kom hem från jobbet i år. Detta är fler än de som dog i skjutningar under rekordåret 2022. De sista orden Boije någonsin fick höra var: "För fan, hoppa’’!
I Sverige har arbetsgivaren alltid det yttersta arbetsmiljöansvaret. Vid olyckor så är det arbetsgivarens ansvar att anmäla och utreda olyckan. Arbetsgivaren skall i varje ögonblick uppsöka, utreda och överväga varje potentiell situation som kan riskera arbetsskada eller ohälsa. Ändå går många av dessa dödsfall ouppklarade och många av dessa arbetsgivare kommer undan ostraffade. Mindre än en tiondel har lett till rättsliga påföljder för arbetsmiljöbrott.
Man använder sig ofta av underentreprenörer för att blanda bort korten och försvåra att utkräva ansvar. Ju längre ner i ledet man letar, desto sämre och mer kriminella och slavliknande arbetsvillkor finner man. Dessutom är mörkertalet stort - i en utredning från Arbetsmiljöverket 2016 så framkom att endast 3 av 25 dödsolyckor bland utländsk arbetskraft under en fyraårsperiod hade anmälts i enlighet med svensk lag.
Man undrar hur många dödsfall som hade kunnat undvikas om SD och de borgerliga partierna inte hade röstat ner förslag på ökade befogenheter till regionala skyddsombud och utökad tillträdesrätt till arbetsplatserna det sker på, eller hur de idag tänker när man vill urvattna skyddsombudets roll, klippa dem från facken och lägga över dem på arbetsmiljöverket, som man sedan ändå avser underfinansiera så att man kan urvattna dem och arbetsmiljöerna ytterligare. Med berått mod blundar regeringen för dessa farliga arbetsmiljöer och dödsfallen.
Du ska inte behöva läsa detta. Vi ska inte behöva skriva om det. De sista orden i livet man får höra ska inte vara “för fan, hoppa’’! Ingen ska dö på, eller på grund av, jobbet! Och det ska inte kräva 63 personers dödsfall på arbetsplatserna för att samhällsdebatten ska börja uppmärksamma det.
I snitt dör cirka 12 st byggnadsarbetare på arbetsmarknaden varje år. Våra skyddsombud har en avgörande roll i arbetsmiljöfrågor och det är viktigt att de är förtroendevalda och inget annat. Bara i år har statistiskt fler än en person dött i veckan på sin arbetsplats. Det här är oacceptabelt, det måste få ett stopp!
Vi måste få bort de långa kedjorna med underentreprenörer från den svenska arbetsmarknaden. Där går det från vitt, till grått, till svart, till rent kriminellt företagande - arbetsmarknadskriminalitet är djupt utbrett inom den svenska byggbranschen. En rädsla för repressalier och otrygga anställningsvillkor bygger tystnadskultur på arbetsmarknaden.
Istället för att på allvar ta tag i detta hot mot den svenska arbetsmarknadsmodellen och Sveriges arbetare, så prioriterar hellre SD-regeringen att sätta mer press på ett redan underfinansierat arbetsmiljöverk och inskränker de regionala skyddsombuden oberoende. Frikopplar man skyddsombuden från de fackliga organisationerna skulle det leda till svagare skyddsombud som saknar en trygg grund att stå på och i förlängningen farligare arbetsplatser i Sverige. Vem vågar ifrågasätta chefen om ingen står bakom och står upp för dig?
Arbetslivskriminaliteten måste bekämpas! Arbetares skyddslagstiftning behöver stärkas! Arbetsmiljöverkets, fackens och skyddsombudens resurser likaså. Enligt Arbetsmiljöverket ökar risken för arbetsplatsolyckor när man närmar sig slutet av en lång arbetsdag, eller när man närmar sig en rast. Således behöver arbetstidsförkortning med bibehållen lön införas.
Ska vi lyckas med det så behöver vi bli fler som engagerar oss fackligt, politiskt och facklig-politiskt. För allas rätt till en säker arbetsmiljö, för våra fallna, och för Boije.