Invandring ska inte diskuteras som en enskild fråga

Det är politiken som gör invandringen till ett problem eller en möjlighet för mottagarlandet.

Regeringen och oppositionen - här representerade av statsminister Ulf Kristersson och den tidigare statsministern Magdalena Andersson - gör strategiska misstag i invandringspolitiken. Det hävdar dagens debattör i Folkbladet Hedi Bel Habib.

Regeringen och oppositionen - här representerade av statsminister Ulf Kristersson och den tidigare statsministern Magdalena Andersson - gör strategiska misstag i invandringspolitiken. Det hävdar dagens debattör i Folkbladet Hedi Bel Habib.

Foto: Stina Stjernkvist/SvD/TT

Debatt2024-01-19 09:53
Det här är en debattartikel. Åsikterna i texten är skribentens egna.

Det finns idag en situationsbetingad brottslighet i samhället som hör ihop med misslyckad integrationspolitik. Men detta behöver inte betyda att invandringen i sig skulle vara en negativ faktor för samhällets utveckling. Regeringen och oppositionen gör därför ett strategiskt misstag att bara fokusera på dessa aspekter.  Dagens ensidiga problembild riskerar att invagga politiker i en falsk trygghet och att få dessa att tro att Sveriges grundproblem är lätta att lösa genom en stram invandringspolitik.

Internationella erfarenheter visar att stram migrationspolitik inte är demografiskt hållbar på längre sikt. Enligt officiell statistik från OECD åldras Finlands liksom Japans befolkning snabbare än övriga länder som har varit öppna för migration. Äldreförsörjningskvoten mäter förhållandet mellan antalet personer som fyllt 65 år och antalet personer i arbetsför ålder. Ju större antal personer som fyllt 65 år är i proportion till antalet yngre, desto högre är äldreförsörjningskvoten. År 2022 hade Finland  42 personer i pensionsålder per 100 personer i arbetsför ålder jämfört med Japan som hade 55,4 personer i pensionsålder per 100 personer i arbetsför ålder. Detta är en följd av ländernas restriktiva migration.

Länder med större migrationsflöden uppvisar däremot mycket lägre äldreförsörjningskvot. Australien har 28 personer i pensionsålder per 100 personer i arbetsför ålder, Nya Zeeland 28 och Luxemburg 24. Luxemburg har högst andel utrikesfödda och lägst äldreförsörjningskvot. I dessa länder har invandringen bidragit till att föryngra befolkningen och balansera försörjningskvoten och befolkningstillväxt. 

Sveriges migration ligger på en lägre nivå än Australien, Nya Zeeland och Luxemburg och detta återspeglas i äldreförsörjningskvoten. Sverige har idag 36 personer i pensionsålder per 100 personer i arbetsför ålder.  Befolkningen i pensionsålder växer i förhållande till den arbetsföra befolkningen i Sverige. SCB:s statistik visar att glesbygdskommuner är värst drabbade. I till exempel Borgholms kommun på Öland bor det nästan 79 personer i pensionsålder per 100 i arbetsför ålder. 

Befolkningens åldrande har inte tagits med i den hittills förda politiska diskussionen om migration i Sverige. Detta förklarar varför invandring diskuteras som en isolerad fråga. På lång sikt riskerar detta  att avleda staten från att företa nödvändiga politiska åtgärder som behövs för att lösa de allvarliga demografiska obalanser som idag finns i flertalet kommuner och som i framtiden kan bli ett hot mot hela ekonomins och välfärdsstatens överlevnadsmöjligheter.

 Migrationsstopp eller stram migrationspolitik är ingen lösning i sig, eftersom grundläggande demografiska frågor förblir olösta. Japan som har haft den lägsta migrationen i världen har samtidigt en sviktande demografisk utveckling och en statsskuld på över 250 procent av bnp och detta har pågått i nästan 40 år. Finland som också bedriver en restriktiv migrationspolitik uppvisar samma problem med försämrade statsfinanser och äldreförsörjningskvot som hittills inte har kunnat lösas. År 2050 beräknas det migrationsrestriktiva Japan ha en äldreförsörjningskvot på 80 personer i pensionsålder per 100 personer i arbetsför ålder! För att undvika en demografisk och ekonomisk kollaps har landets myndigheter börjat rekommendera att man bör ta emot 200 000 permanenta migranter årligen framöver för att lösa problemet med åldrande befolkning. 

Sveriges politiker behöver därför byta fokus från invandring till demografi och ta fram en ny befolkningspolitik, där invandring diskuteras som tillskott av mänskligt kapital i nära anslutning till frågor som rör demografisk balans. Sverige måste undvika att i framtiden hamna i samma situation som Japan med en sviktande befolkning i arbetsför ålder som kan resultera i demografisk och ekonomisk kollaps.  Migrationen har en strukturell föryngringseffekt på befolkningen som inte kan ignoreras i den politiska diskussionen om invandring. Migration är inget problem i sig! Det är ett tillskott av humankapital och det är dags att inse att det är den förda politiken som gör invandring till ett problem eller en tillgång för mottagarlandet!