Widar Andersson

Widardirekt

Det skulle Stefan Löfven må bra av

WidarDirekt Statsminister Stefan Löfven och moderatledaren Anna Kinberg Batra debatterade med varandra i Aktuellt i onsdags kväll. När jag lyssnade på tillställningen i SVT Play på torsdagsmorgonen 26 januari så genomforsades jag av insikten om att det som Löfven framförallt skulle behöva är ett par begåvade borgerliga partier som verkligen ville förhandla och göra upp om viktiga frågor på ett mer kontinuerligt sätt.

Kanske kan det bli så vad det lider? Moderaterna och Anna Kinberg Batra har antagligen (?) och i vart fall påbörjat en försiktig liten marsch bort från Alliansen. Hon har signalerat att hon ser vad alla andra ser: de fyra allianspartierna har ungefär 40 procent – varav KD har 3, 3 procent - i opinionsmätningarna. (till exempel Novus/Expressen 26/1) Vilket inte räcker som underlag för en ”riktig” regering.

Mer att läsa: Hoppa du också Löfven.

 

När hon mötte Löfven i Aktuellt var det emellertid mycket svårt att följa hennes tankegångar om allianspartier, sverigedemokrater och socialdemokrater. Det kan vara så som ordspråket lär oss att det dunkelt tänkta blir det dunkelt sagda. Eller så är det tämligen klara tankar som ännu inte bedöms kunna uttryckas utan döljande dunkel. Hur som helst så genomlever Anna Kinberg Batra just nu en rätt så svårbegriplig och riskfylld period i sitt politiska liv.

Stefan Löfven framstod i jämförelse som ett under av trygghet och stabilitet. Det är verkligen tråkigt för Sverige och svenskarna att inte till exempel Moderaterna och Liberalerna provar hans samarbetsvilja på riktigt i vettiga uppgörelser om bland annat vinster i välfärden och arbetsmarknadspolitiken.

(I Norrköping pågår just nu en spännande förhandling i den styrande kvartetten S, C, L och KD. Partierna är på väg att enas om ett remissvar på Reepalus "Vinster i välfärden." Av det jag sett och hört så stakar de kloka och verklighetsnära politikerna Lars Stjernkvist, Karin Jonsson, Eva-Britt Sjöberg och Reidar Svedahl ut en riktning som mycket väl skulle kunna inspirera riksdagspartierna.)

Mer att läsa: Tramsigt att dölja problem.

 

Socialdemokraterna behöver få visa att de menar allvar med ”Samarbetspartiet.” De förhandlingsuppgörelser som hittills har gjorts under mandatperioden har varit mycket bra. Men S har inte behövt göra några eftergifter. Det är det som krävs nu om S ska kunna undvika att marginaliseras i kommande val. Trots all vänsterromantik och vänsterretorik som flödar så finns det faktiskt mycket klara förklaringar till varför Vänsterpartiet oftast hamnar på 5-7 procent i de allmänna riksdagsvalen.

De borgerliga partierna hittillsvarande strategi har hittills utgått från att försöka röka ut S från Rosenbad genom att tvinga Löfven till samarbete med Vänsterpartiet. Strategin har ju fungerat i så motto att Socialdemokraterna enligt till exempel Novus och Dagens Samhälles stora ”Polls of Polls” har tappat 4 procentenheter sedan valet 2014. Strategin har dock inte fungerat i den meningen att Alliansen har stärkts. Den stora vinnaren är i stället SD – och i viss mening V och C.

För Socialdemokraterna är det A och O att befria sig från vänstern inför valet 2018. Det tycks nu som om Moderaterna under Anna Kinberg Batra har kommit fram till att det kanske inte är A och O men i vart fall B och P att fjärma sig från Alliansen.

Svensk inrikespolitik är i rörelse; så mycket är klart. Skickliga riksdagspolitiker kommer att spela större och viktigare roller i utskotten. Precis så ska det vara i en parlamentarisk demokrati.

Det finns ett spirande hopp hos mig om kommande uppgörelser i tunga frågor där Stefan Löfven kan komma till sin rätt som en klok, förnuftig och förhandlande person. Ska detta ske behöver något eller några av de borgerliga partierna inse att även de kan ha en gyllene framtid genom samarbete med S.

Widar Andersson

 

 

Tegnell vill nå äldrelivets influencers

WidarDirekt Vid torsdagens (26 mars) pressträff med Folkhälsomyndigheten berättade statsepidemiologen Anders Tegnell att Folkhälsomyndigheten skulle gå ut med ett stort annonspaket på temat ”Stanna hemma!”. Målsättningen är framförallt att fram till människor över 70 års ålder. Enligt många större undersökningar och ett otal anekdotiska iakttagelser på stan så är det många äldre människor som nonchalerar uppmaningarna att hålla social distans.

Enligt Folkhälsomyndigheten så är äldre personer en generell riskgrupp eftersom äldre organ, nedsatt immunförsvar och lite sämre ork är en del av åldrandet; oavsett hur pigg och frisk man känner sig.

Därför bör äldre folk av omtanke om sig själva och av omtanke om sjukvårdens resurser och av omtanke om samhället i det stora hela hålla sig på sin kant under de kommande veckorna då de Coronasjuka förväntas bli påfrestande många.

Vid pressträffen nämnde Tegnell speciellt att ett annonspaket skulle riktat till tidskriften Axess. Detta är ingen av Sveriges största publikationer. Men i Axess läs- och vänkrets ingår många äldre, bildade och mycket aktiva personer; varav många är bosatta i Stockholm.

Vi talar om alla de här äldre människorna som håller i gång kulturlivet, som går på Operan, teater, vernissage, Rotary, spelar golf, går på museum, äter middagar med vänner, går i affärer, går på vandringsfärder, seglar, har hus på Gotland och/eller i Frankrike, går på föredrag och seminarier, deltar i motionslopp.

Kort sagt; här finns många av det bildade äldrelivets influencers.

Att Anders Tegnell nämnde Axess vid pressträffen tolkar jag som en elegant blinkning om att Folkhälsomyndigheten vet vad man håller på med. Att få in flera av de äldre i frivillig och smittsäker karantän under några veckor är ingen lätt uppgift. Vi talar om en stor del av befolkningen. Denna del av befolkningen är ingen stor klump som enkelt nås av samma budskap.

Annonsering i Axess är en riktad insats mot en mycket aktiv och i sina breda kretsar trendsättande grupp. Kan fler av dem sporras att förstå allvaret och därmed börja ägna sig åt social avhållsamhet så kan mycket vara vunnet. Andra sociala segment i äldrebefolkningen nås och påverkas på andra sätt och av andra influencers.

För en del av oss som samlat på oss några år  – precis som för yngre, halvgamla och alla – fungerar ordergivning, andra vill ha argument, en del tänker mest på sig själva, en del tänker mest på samhället. De allra flesta av oss är samtidigt flockdjur. Vi gör som de andra i flocken för att undvika sociala obehag. Jag hoppas nu att några flockledare i Axesskretsarna träder fram och bildar skola. Det kan i så fall göra skillnad.

Widar Andersson

En "femma" med Löfven i en brydsam tid

WidarDirekt Tal till nationen är inte direkt något som hotar att överanstränga svenska statsministrar. När Stefan Löfven på söndagskvällen 22 mars med hjälp av SVT fick fem ostörda minuter med svenska folket så anslöt han till en exklusiv skara av nationstalare. Per-Albin Hansson i radio under krigsåren på 1940-talet, kanske Tage Erlander under Kubakrisen på 1960-talet, en motvillig Carl Bildt i samband med Lasermannens mord på 1990-talet, Göran Persson efter mordet på Anna Lindh 2003 och så nu Stefan Löfven apropå det nya Coronaviruset Covid-19.

Stefan Löfven gjorde en bra och stabil insats. Han var äkta och ärlig och floskelbefriad. Han talade om att det vi nu upplever är vår stund på jorden där var och en av oss har att ta ett ansvar som vi aldrig hade räknat med. Men som vi inte kan smita undan.

Mer att läsa: Moteld mot SD och Wolodarski.

Vi prövas som enskilda människor och vi prövas tillsammans som samhälle. Det handlar om hälsan, det handlar om jobben och det handlar om allt det som vi uppskattar med vårt Sverige.

Stefan Löfven har en mycket svår uppgift.

Hittills – peppar, peppar, ta i trä – har det gått hyfsat bra med smittspridningen. 

Det talas i och för sig allmänt om den storm/tsunami av svårt sjuka som är på väg fram mot sjukhusportarna. Kanske är det så; kanske är det på något annat vis. Den som lever får se.

Med jobben är det antagligen värre redan nu. Servicetjänstesektorns butiker och restauranger och förmedlare lever i symbios med människor som rör sig i samhället och konsumerar. När en stor del av befolkningen istället stannar hemma så går utslagningen av jobb och företag fort. Sverige som ett utrerat frihandelsland är enormt beroende av vad som händer i framförallt USA, Storbritannien och Tyskland. Där har för stunden mycket ingripande och näringslivsnedstängande Coronastrategier tagit befälet. Situationen i två andra stora industrihandelsländer som Italien och Spanien är än mer alarmerande.

Svenska staten går in starkt med ekonomiska stödpaket. Det är bra. I längden är det dock ohållbart att staten tar över näringslivet. Det vet vi av erfarenhet. I långa loppet är det enbart en hyfsat sund marknadsekonomisk omvärld som får hjulen att rulla, välståndet att frodas och välfärden att finansieras.

Löfvens "femma" med folket underströk varför jag känner mig trygg med honom när han slipper politikpolitikens piruetter. Han lyssnar prestigelöst på smittskyddsexperterna och han har näringslivets och jobbens intressen i sitt DNA. 

Widar Andersson

Moteld mot SD och Wolodarski

WidarDirekt Kerstin Hessius är vd på tredje AP-fonden och tidigare vice riksbankchef. Häromkvällen röt hon till på ett befriande sätt i en artikel i Svenska Dagbladet och i direktsändning med SVT Aktuellt. Kerstin Hessius pläderar med starka och kloka ord för att ambitionen att minska/plana ut smittspridningen av det nya Coronaviruset Covid-19 riskerar att leda till en ekonomisk kollaps.

Jag skulle tro att Kerstin Hessius inspel i diskussionen välkomnas av regeringen i stort och i synnerhet av finansminister Magdalena Andersson. Kritiken mot regeringens Coronapolitik har hittills dominerats av Sverigedemokraterna och av DN: s chefredaktör Peter Wolodarski som högljutt krävt hårdare och mer resoluta åtgärder av arten skolstängningar och hårdare tvång och regleringar av människors rörelsefrihet.

Med Kerstin Hessius på banan så blir balansen bättre. Och det är i sanning en balansgång som regeringen har att gå. Å ena sidan smittspridningen. Å andra sidan företagsamhet, konsumtion, marknadsekonomi, välstånd.

Mer att läsa: En skolfröken, ett proffs och en tuffing.

Kerstin Hessius erinrar om att vi inte kan förvänta oss att företagen och ekonomin kan vara densamma efter en lång period av Coronabaserade restriktioner. Så är det.

Vid fredagskvällens pressträff med inrikesminister Mikael Damberg, utbildningsminister Anna Ekström, Folkhälsomyndighetens generaldirektör Johan Carlsson och MSB: s generaldirektör Dan Eliasson så speglades den viktiga balansen på ett tydligt sätt.

Pressträffens syfte var att peka ut ett antal samhällskritiska sektorer vars medarbetare måste vara garanterade barnsomsorg och annan offentlig service om det skulle bli aktuellt med stängningar av förskolor och grundskolor.

Det ska kort sagt till en sjusärdeles stor och bevisad smittstoppningsnytta för att skolor ska stängas rakt av i hela riket. Där är vi inte än. Men regeringen visar att man förbereder sig på att det i något läge kan behöva komma att göras. De utpekade samhällskritiska sektorerna är också i sig ett uttryck för hur regeringen tänker om behovet av ett fungerande samhälle.

En oerhört vital del av ett fungerande och öppet samhälle utgörs av företag i alla dess storlekar och bemärkelser. Vilket Kerstin Hessius har påmint om på ett alldeles förträffligt sätt.

Widar Andersson

Sjuka och äldre ska skyddas i första hand

WidarDirekt Smittspridningen av coronaviruset Covid-19 förefaller nu att gå in i en ny fas. Kopplingen till besök i Kina och andra utbrottsländer blir svagare. Smittan går ut i den inhemska befolkningen. Folkhälsomyndigheten byter därför taktik. Tidigare har målet varit att hitta nålarna i höstacken – de få personer som burit med sig smittan in från andra länder – för att försöka försena ett inhemskt utbrott så mycket som möjligt. Taktiken har av allt att döma varit framgångsrik. Nu är det däremot höstacken – hela samhället – som står i fokus. Då krävs nya åtgärder.

På onsdagskvällen höll regeringen en presskonferens där utöver statsminister Stefan Löfven, socialminister Lena Hallengren och justitieminister Morgan Johansson även rikspolischefen Anders Thornberg deltog.

Statsministern inledde med att å sina egna och regeringens vägnar vända sig till de anhöriga till den person - "det första dödsoffret" som på eftermiddagen avlidit i sviterna av Covid-19. Jag kom osökt att tänka på DN: s intervju med Folkhälsomyndighetens statsepidemolog Anders Tegnell (11/3): "Sverige har, tycker jag, under lång tid varit ett land som har väldigt svårt att acceptera risker", sa Tegnell. Det är en viktig iakttagelse som Löfven bör ta till sig. En regering som ber om ursäkt för att någon dör av sjukdom och ålder kommer inte att hinna med så mycket annat. 

Regeringen har beslutat att använda en lag som ger möjlighet att inskränka även grundlagsskyddade sammankomster utifrån det överordnade syftet att hindra spridning av ”farsot”.

Mer att läsa: Smittan smittar även utan egna smittade.

Från och med den 12 mars är det därför nu förbjudet att anordna sammankomster – till exempel hockeymatcher, fotbollsmatcher, konserter, teatrar – som samlar mer än 500 människor på en och samma plats.

Statsråden hänvisade unisont till Folkhälsomyndigheten som begärt just en sådan begränsning av allmänna sammankomster.

Regeringens beslut är ett svårt slag för många. För att bara ta ett exempel: Konkurshotade Vita Hästen som såg fram mot slutspelsmatcher med tusentals människor i publiken. Nu är det stopp för det.

Kolmården ska öppna snart, Östgötateatern, IFK Norrköpings fotboll…

Förmodligen är det så att det är rimliga åtgärder som regeringen vidtar. Ingen vet. Taktiken nu är att försöka skydda äldreäldre och sjuka medborgare som om de blir smittade löper stora risker att dö i förtid. När smittan gett sig ut i befolkningen riskerar trycket att öka på sjukvården. Resurserna i vården – liksom hos polisen som Anders Thornberg underströk i en intervju med SVT på onsdagskvällen – är ändliga. En omfattande smittspridning leder till fler svårt sjuka som i sin tur leder till att mycket övrig vård för till exempel cancersjuka människor, kan riskera att försämras.

Ett svårt läge för regeringen. Man saknar ett beslutsalternativ utan risker och problem. Så är det. Antagligen har man gjort det bästa möjliga. Hysteri och slöseri är i den andra ringhörnan. 

Widar Andersson

När den turkiska muren rämnar

WidarDirekt Det finns i grunden bara en orsak till att antalet asylsökande har minskat påtagligt i Sverige och i övriga Europa. Orsaken är att EU betalar Turkiet för att hindra människor från att söka asyl i EU-länder. Sannolikt ett par, tre miljoner människor – och potentiellt mångdubbelt fler - drivs av en längtan att med eller utan uppehållstillstånd kunna byta sin egen tillvaro mot ett nytt liv med nya chanser i ett rikt EU-land som till exempel Sverige.

Turkiet sätter nu press på EU genom att tillfälligt (?) lyfta på gränsbommen så att hoppfulla migranter kan ta sig till EU: s yttre gräns istället för att stå och stampa vid Turkiets gräns. Maktdemonstrationen från Turkiets president Erdogan är övertydlig. Vad Turkiet vill ha av EU är antagligen mer stöd och support. Turkiet befinner sig i en militär konflikt med Syrien/Ryssland som hotar att eskalera bortom all rimlighet.

Mer att läsa: Belinda Olsson är ett sant proffs.

I måndagskvällens utgåva av SVT: s nyhetsprogram Aktuellt ingick en debatt om den turkeuropeiska konflikten mellan Vänsterpartiet och Moderaterna. V förordade en rent utopisk linje - som man som inflytelselöst parti kan kosta på sig - där EU-länderna skulle öppna sina gränser. Moderaternas talesperson höll stången mot ytterkantspolitiken i Aktuellt- illa vore det ju annars som den regeringsutmanare man är - men nog vore det behövligt med en mer systemkritisk hållning från Moderaterna.

Visar det sig att EU: s mur i Turkiet faller så kan läget i Sverige snabbt bli mycket allvarligt. Utöver avtalet med Turkiet har de svenska politikerna inte vidtagit några åtgärder att tala om för att begränsa invandringen. Beslutet om att uppehållstillstånden ska vara tillfälliga istället för permanenta har inte haft någon betydelse i praktiken. Alla – utom några hundra – tillfälliga tillstånd har förlängts. Regelverken för skattefinansierad anhöriginvandring har ytterligare liberaliserats. Regelverken för arbetskraftsinvandring – med påföljande anhöriginvandring – har inte ändrats. Sverige har ingen lista med så kallade ”säkra länder” som underlättar och snabbar upp asylförfarandet.  Några kvalificeringsregler till de generösa välfärdssystem har inte införts.

Givet de nuvarande regelverken bedömer SCB att invandringen till Sverige kommer att ligga runt 100 000 människor per år. Huvuddelen av denna invandring kommer att utgå från de regioner i Afrika och Asien som dominerar bland de cirka två miljoner människor i Sverige som är utrikes födda. Skulle Turkiets mur rämna för gott och säg ytterligare 100 000 asylsökare skulle ta sig till Sverige så förstår alla som kan tänka att problemen snabbt skulle bli övermäktiga.

Att regeringen lägger allt krut på att vidmakthålla den ”europeiska lösningen”, det vill säga att förmå Erdogan att stänga sin mur igen, är lika självklart som viktigt.

I förlängningen behövs också en annan mer hederlig och verklighetsnära politik. Dels när det gäller Sveriges egna regelverk för invandring. Dels och framförallt behövs nya tankar och förhållningssätt till asylrätten och till folkvandring.

Idag har vi ett läge där svenska politiker kommer undan med att säga att de självklart står upp för asylrätten. Vad de inte behöver säga är att EU har sett till att människor hindras från att söka asyl.

De flesta som söker sig norr- och västerut i världen är folkvandrare i betydligt högre utsträckning än vad de är asylsökare enligt det internationella regelverkets definitioner. EU och Sverige behöver förhålla sig till folkvandring på ett mer upplyst och öppet sätt. Folkvandringar är en viktig del av mänsklighetens framgångssaga. Det är otänkbart att Sverige och EU bara säger nej till alla dessa människor. Det är lika otänkbart att bara säga ja till alla dessa människor. Det behövs ett nytt och anständigt regelverk.

För att detta ska komma till stånd krävs att bland annat svensk politik upphör med tungomålstalande besvärjelser i invandringspolitiken. Dels behöver hemläxan göras och nuvarande politik stramas åt. Dels behövs en ny politik för folkvandring.

Att lägga all sin lit till den turkiska muren är minst sagt riskabelt.

 

Widar Andersson

Rapp och erfaren politisk kommentator. Sju dagar i veckan skriver han ledarartiklar i Folkbladet. Han skriver krönikor i flera andra tidningar. Widar citeras ofta i riksmedia och hans inlägg noteras både till höger och vänster i politiken. På WidarDirekt skriver Widar med oregelbundna mellanrum. Typ när något händer - eller en ny tanke dykt upp - och det är för långt att vänta till nästa ordinarie ledarsida i Folkbladet. 

  • Twitter
  • Widar Andersson

Bloggar