NORRKÖPING 2-0, tre pinnar in på IFK-kontot innan semsestern och sjua i tabellen. Självklart en besvikelse. Tolv poäng upp till Malmö FF (Kamraterna har en match mindre spelad) kommer inte Peking att ta igen men de har med uppryckningen de fyra sista matcherna i alla fall tagit sig in i säsongen och ska kunna hota om tredje-fjärde-platsen. 

Det var mycket som påminde om 2018 på Tunavallen. Det var trögt, idéfattigt, stillastående och bollkladd och - seger efter 90 minuter. 

Jordan Larsson (sticker han i sommar?) var inte speciellt utmärkande i spelet men som forward får man rubrikerna om man: 1) Gör mål och 2) Gör ett SÅNT mål. 

Förstatouchen lyste självförtroende. Avslutningen pondus. 

Minst lika hög klass höll Simon Therns framspelning och det var inga större fel på Lars Krogh Gersons frisparksavslutning till

2-0 heller. 

IFK Norrköping har ledigt ett tiotal dagar innan det är dags att trycka igång igen. Innan återstarten borta mot AIK (25 juni) kommer Peking att spendera ett par dagar i Falkenberg med match mot FFF. 

Men det är då. Nu är nu och i nuet är det dags att ta fram händelserna, citaten och allt annat som stuckit ut under allsvenskans första elva matcher ur en IFK-synpunkt. 

------

Här är första tredjedelens: 

Inslussning: Ingen kan beskylla IFK Norrköping för att stressa igång Kevin Àlvarez karriär i Norrköping. Nyförvärvet som plockades hit från Olimpia i Honduras var en spelare som imponerande på scouten Stig Torbjörnsen. Norrmannan sa tidigt att Àlvarez "har lite att jobba på med språket, att acklimatisera sig och han är lite rostig med tanke på att han inte spelat på en månad". Det var i vintras. Àlvarez har fortfarande inte spelat en enda allsvensk minut. 

Målvakter: Saknas det sällan på IFK:s träningar. Isak Pettersson, David Mitov Nilsson, Gustav Jansson, Julius Lindgren, Gustav Lindström och så målvaktstränaren Maths Elfvendal. En målvakt är halva laget. Bokstavligen. 

Peptalk: Äsch, ni pallar inte mer remble. 

Baklår: Skador är sällan en partyhöjare. När Pontus Almqvist drog baklåret i U21-matchen mot BP hördes en unison suck över Östgötaporten. Anfallaren som tagit sin skyhöga potential till att glänsa, imponera och stundtals dominera under försäsongen var på väg att på allvar slå igenom men muskelbristningen satte ett olyckligt stopp för uppsvinget. Nu är Almqvist tillbaka, nätade i comebacken för Sylvia mot Sandviken men har självklart en bit kvar till den form han var innan det ofrivilliga och långa uppehållet. 

Tining: Jordan Larsson 2018: Var en utvisning hemma mot Trelleborg. Jordan Larsson 2019: Mål (och en utvisning mot Falkenberg). 

Hållning: Pekings nya mediepolicy.

Fråga: Hur mycket saknas Andreas Johansson. 

Språkförbistring: "Nu förstår man vad de säger men det var omöjligt i början", sa Filip Dagerstål om kommunikationen med backkollegorna Kasper Larsen och Rasmus Lauritsen. 

Mest missanpassade: Lars Krogh Gerson fortsätter att plockas runt på olika positioner men det blir svårt att flytta på honom efter den här våren där han står för både assist och mål. Kruxet? Gerson trivs inte särskilt bra ute på kanten - och gör ingen hemlighet av det. 

Svängiga: När IFK och Falkenberg hade sluggat klart visade storbildsskärmen på Östgötaporten 4-3 till Peking. 

Petning: Under sjukskrivningen passade IFK på att ge inhopparen Marcus Falk Olander jobbet som Jonas Hellberg hade innan han slet av hälsenan. Att Hellberg är en populär och uppskattad person i och utanför omklädningsrummet blev aldrig så tydligt som efter den bryska hanteringen. 

Kapten: Det blev Alexander Fransson som fick uppdraget att försöka fylla Andreas Johanssons bindel. Inte helt tacksamt.

Citat: "Att vi ska vara med i någon guldstrid kan vi glömma. Det är uteslutet enligt mitt sätt att se det, sedan har vi en målsättning att ändå sikta på andra-tredjeplatsen och försöka ta oss ut i Europa. Det lever fortfarande. Så känns det. Man måste vara realist i det här också. Några guldaspiranter är vi definitivt inte i det här läget".

Sa IFK-ordföranden Peter Hunt. 

Räddningar: 1) Isak Petterssons på Muamer Tankovic. 2) Lars Krogh Gersons på mållinjen mot AIK. 3) Isak Petterssons mot Imad Khalili. 

Mötesplats: På Östgötaporten kommer Ken Sema, David Moberg Karlsson, Linus Wahlqvist, Arnór Sigurdsson på semestern för att säga hej.

Offring: Henrik Castegren startade i premiären. Sen har det blivit bänken för Norrköpingskillen.

Ork: Peking domnade av i slutet av matcherna. Jag vägrar fortfarande tro att det hade med bristande ork att göra.

Lån: Sead Haksabanovic vill, försöker och krigar. Självklart kan han mer än vad West Ham-spelaren fått ut men vi ska inte heller glömma bort en sak i sammanhanget: Han fyllde 20 bast i april.

Namn: Isak. Isak och Ishaq. Pettersson. Bergman Johannesson och Abdulrazaq. Hyperintressanta alla tre. 

NORRKÖPING Janne Andersson sa vid ett tillfälle att tabellen efter en tredjedel av serien är en stark indikation på hur den kommer att se ut efter sista sparken.
MFF, Häcken, AIK gör upp om det.

Nykomlingarna, Falkenberg och Eskilstuna, tar returbiljetten tillbaka till superettan.

Och "Peking" slutar åtta eller därikring.

Eller?

Med matcherna mot IFK Göteborg (1–2-förlust till trots), Örebro (2–1) och Sundsvall (2–0) med i bilden är det tydligt att inte bara resultaten går åt rätt håll.
Jens Gustafsson agerade med att dra in Gudmundur Thórarinsson, peta ned Simon Skrabb och vika högerytterpositionen åt Lars Krogh Gerson.

Effekt i positiv bemärkelse.

Och när IFK-managern kastade allt vad säkerhetsbälten, bojor och försiktighets-tvek heter med att satsa på Christoffer Nyman, Kalle Holmberg OCH Jordan Larsson samtidigt i en startelva var i alla fall signalen i mina ögon: Dags att gasa, dags att gå för det på allvar.

På presskonferensen sa Gustafsson att det fanns en bära eller brista-tanke.

Det bar den här gången men hade mycket väl kunnat brista om Linus Hallenius haft en normal kväll på jobbet.
Skyttekungen brände tre-fyra lägen som han normalt sätter.

Det hade gett ett annan match. Vi ska inte ta bort att Peking kom undan med maxutdelning - seger, mål och hållen nolla - men har man varit en sur begynnande gnällgubbe att det behöver hända något i IFK och Gustafsson visar så mycket mod så ska han ha en klapp på ryggen av coachkostymen.

---

Var Pekings tokoffensiva uppställning mot Sundsvall en engångsföreteelse eller blir det fortsatt offensivt ös resten av säsongen för ta treorna som ska kapa avståndet till toppen?
Jag ska på träningen i morgon (fredag) och lovar att luska loss.
---
Kollega Daagh var uppe och bevakade torsdagens pass och fick se Ken Sema hålla i gång med Kamraterna. Jag skymtade Ken med familjen på läktaren i måndags när de tittade på Maics fina insats mot IFK.

Det känns och kommer fortsätta att kännas märkligt att inte någon av Norrköpingsbröderna lirat en allsvensk match för IFK.

Maic var så fin med bollen, har fortfarande ett steg som sticker ut och besitter FRAMFÖRALLT en känsla och ett spelsinne att spela fram, lägga insticken och slå bollarna i och utanför boxen på ett sätt som saknas i IFK idag.
Hur många gånger önskar man inte mer av Fransson, Thern, Haksabanovic och Thórarinsson i det sista så viktiga beslutstagandet ett par meter utanför motståndarnas straffområde.

---
Nog om det.

Med tio matcher spelade är det dags för en summering. Vilka i IFK har varit bäst, vilka har levt upp till lvad vi förväntat oss och vilka önskar vi mer av?

Över förväntan:

Jordan Larsson
När det lossnade så lossnade det rejält. Visst kändes det som det fanns mer, avsevärt mer, än vad anfallaren visade upp 2018 som var ett frustrationsår där Larsson mestadels hamnade utanför startelvan. Sex baljor på nio starter är bra och har gett ett helt annan Larsson självförtroendemässigt. Försvinner fortfarande ur matcherna men håller han det här målsnittet kommer han ha sin plats i anfallet - oavsett om det är med en eller två forwardspolare bredvid sig.

Filip Dagerstål
Skakig start – liksom hela IFK - i premiären mot Helsingborg men efter det: Spikrak uppåtriktad formkurva. En spelare som delar IFK-fansen. "Loj, oengagerad och säkerhetsrisk" i ena hörnet. "Klok, pålitlig och nyttig" i andra. Som den egna produkten agerar nu är han given i backlinjen och ser bekämare ut med bollen än vad han gjort tidigare. En favoritspelare hos Jens Gustafsson. Tio av tio starter.

Lars Krogh Gerson
Hade inte en startplats i inledningen av serien. Nu är det ingen som flyttar på Gerson, petningsmässigt eller i motståndarlaget. Ovan och inte helt bekväm (enligt han själv) på en kant men Gerson har gjort det bra på sitt sätt. Vet om sina brister, tar inga risker, nyttjar sina styrkor. Okoventionellt många gånger men så här långt ett klockrent drag att matcha Gerson till höger.

Bra:

Alexander Fransson
Höga krav på kaptenen som infriar förväntningarna – stundtals. Kaptenens potential ifrågsätter ingen, inte heller hans status i laget men "Alle" borde bokföras för fler poäng. Ett mål och en assist så här långt. Med nya spelsättet och Thórarinsson bredvid sig själv och Thern ser Fransson ut att trivas bättre. Tummar aldrig på arbetsinsatsen men det känns som det blir på bekostnad av passningsspelet.

Kasper Larsen
Utseendemässigt en oskyldig snäll blond pojke nära till leendet. På planen en tuffing som blir bättre och bättre. Den givna defensiva grundbulten som ger Kamraterna ett vapen med skallen. Speed saknas men går allt mer sällan bort sig. Ser ut att trivas med landsmannen Lauritsen vid sin sida.

Simon Skrabb
Drömspelaren att ha i ett lag. Skulle han tvingas byta jobb med materialaren Lennart Lindér skulle inte Skrabb tjura utan bestämt och helhjärtat ta jobbet. Nu har han hittat en bra inläggsfot från sin vänsterposition och är alltid jobbig att möta med mäktiga lungor och stenhård överkropp.

Rasmus Lauritsen
Petades efter bottennappet i premiären men tog det rätt och kom in med energi, elakhet på en vettig nivå när han på nytt fick chansen och är liksom Larsen vass på pannan. När kommer målet?

Isak Pettersson
Med det året han kom ifrån är det kanske inte rimligt att tro att Pettersson ska vara lika charmant igen - men det har varit stunder där han kopierat -18 i reflexräddningar och parader. Outstanding borta mot Djurgården. Tre nollor på tio matcher. Vänsterfoten har svajat en aning i leveransen, men inte värre än att den då är på normal målvaktsnivå.

Vi vill se mer:
Ian Smith, Simon Thern, Gudmundur Thórarinsson, Kalle Holmberg, Sead Haksabanovic, Christoffer Nyman (på gränsen att placeras i "Bra-kategorin").

När får vi se er?
Johannes Vall, Kevin Àlvarez, Henrik Castegren, Egzon Binaku, Pontus Almqvist, Isak Bergmann Johannesson, Andreas Blomqvist, Manasse Kusu, David Mitov Nilsson.

NORRKÖPING Åtta matcher in i säsongen och den är död. I alla fall om man som IFK Norrköping rustat, siktat och vill vara med i den roliga delen av den allsvenska tabellen. 

Åtta matcher! 22 återstår men när IFK Göteborg firade med fansen, Peking-kamraterna drog sina kalla händer genom håret och publiken sökte sig hemåt var det bilden av ett mellanår. 

En flopp av stora mått. Det största av mått, på gränsen till fiasko men vi aktar oss för att kasta med det ordet med tanke på att det fortfarande ligger 66 pinnar i potten att spela om.

---------------

Jag var inställd på att Peking skulle få svårt att hävda sig mot de bästa 2019, men en elfteplats (nio poäng efter Malmö FF redan nu) fanns inte med i den mest pessimistiska kalkyleringen. 

Det som studsade med i fjol, det gjorde det ofta och mycket, är inte längre på IFK Norrköpings sida och det är inget konstigt i sig. I elitidrottens värld råder en märklig förmåga att sanningen kommer ikapp och den verkligheten är sällan missvisande. 

När IFK Norrköping kom ur sin medvinszon och tappade sin förmåga att vara tillräckligt bra men inte så mycket mer för att vinna, blottade sig ett lag som inte lyckats ställa om, hitta tillbaka.

Blåvitt springer i motsatt riktning. De har maxat individuellt och sitter på ett kollektiv som är svårt att inte bli imponerad av. 

De förtjänade inte att åka hem med tre poäng, men var dödligare och skickligare i den delen av banan där det är som allra viktigast att vara dödligare och skickligare. 

---------

IFK Norrköping kändes inte redo någon gång egentligen under försäsongen och väntar fortfarande på att hitta sig själv.

Om eller när de når dit vet jag inte men nu handlar det om att se till att det sitter ihop i Europa. I allsvenskan  har chansen rasat samman. 

------

Nu kastades Gudmundur Thórarinsson in centralt (och var bra och nyttig). Rasmus Lauritsen fick lämna bänken för en plats i backlinjen (och var bra och nyttig) men det var en eld som skulle paniksläckas och det fungerar sällan. Lars Krogh Gerson, städgumman och målskytten, hade en utgångsposition till höger men for runt i vad jag tror var en fri roll medan Simon Thern hade en offensivare och högre utgångspunkt. 

Vad sa vi om att söka och leta? Det pågår fortfarande i mitten på maj månad i IFK Norrköping. 

Med det skrivet - det är förvånande att det inte finns någon gråzon när medgångsmascaran runnit av.

Vitt 2018.

Svart 2019.

----

Och i en allt mer tilltagen kritikerstorm står Jens Gustafsson. Managern som kanske fått bättre förutsättningar än någon annan ansvarig IFK-tränare i modern tid att värva, få ihop det här spännande laget och forma en utmanare till guldet.

Han har det tufft nu, Gustafsson.

Den här veckan är chansen att styra upp säsongen. Kicka igång hoppet - men 1-2 mot Blåvitt förvärrar, försämrar och försvagar.

Självklart kommer Jens Gustafssons person ifrågasättas. Det ska han också göras, men det är inte nära att kicka 40-åringen. Toppstrid och guld är avlägset, det känns kört, men just nu känns det faktiskt som det finns andra, viktigare utmaningar för Gustafsson vars förlängda avtal sträcker sig till 2021. 

Att se till att det här laget han förfogar över kan ta och utveckla sig till något som de inte gjort på en och en halv säsong.

Att de kan få fason på bristerna, skaka av sig alla barnsjukdomar, hitta en stabilitet och ta det där steget mot vad de vill vara - inte bara på papper. 

Det var ett sjujäkla test för Jens Gustafsson när han kickades från Halmstad - det som han möter på jobbet nu, i IFK, är en lika frän prövning.

----

Ärligt börjar jag tröttna på att dra analyserna som känns identiska, har känts identiska, i ett och ett halvt år nu vad det är för ok som hänger över IFK Norrköpings axlar.

Hur mycket än Jens Gustafsson laborerar, kastar om, testar och söker svaret så skaver det offensivt. 

Och laborerat, kastat om testat och sökt har den allt mer pressade skåningen gjort. 

Kvar i hans coachhänder förblir ett anfallsspel med så mycket friktion att det är svårt att sätta ett likhetstecken mellan bristerna/oförmågan som råder och ambitionen att var ett topplag.

En för trög sista tredjedel. En alldeles för trög.

Det är tre lag som står på en seger så här långt: Falkenbergs FF, AFC Eskilstuna och - IFK Norrköping.

Två nykomlingar och fjolårets tvåa.

-----

Jag tror inte att någon som lommade hem från Östgötaporten fann en tröst i att hemmalaget -bortsett från första 18-19 minuterna - plockade fram en insats som kan vara den bästa för säsongen.

Det spelar liksom noll roll när utdelningen blir noll poäng och ett mål. 

IFK Norrköping är elva i allsvenskan med en seger efter åtta matcher. Kris, ja men vi väntar med fiaskostämpeln. 

------

Med rätt hemmamatcher på våren, AIK, Malmö FF och IFK Göteborg, har det varit okej med folk på Östgötaporten. 

Nu kommer Sundsvall, Häcken och Sirius. 

Marknadsavdelningen har en utmaning till jobb framför sig. 

De också. 

NORRKÖPING Då hamnade vi där. 

Dörren till Östgötaporten dunkades igen redan idag.

Inga spionerande murvelögon på "Pekings" träning vare sig under torsdag eller fredag inför matchen - den väldigt viktiga matchen - på måndag mot IFK Göteborg som alltså är fyra dagar bort.

Efter passet var det fritt fram att möta spelare och tränare vilket CG även gjorde med sedvanlig bravur.

Den ständigt huggande Åby-guvernören drog in:

Snack med Gudmundur Thórarinsson. 

Intervju med Jens Gustafsson.

Samtal med Alexander Fransson (som slängs ut på webben i morgon bitti). 

Dessutom: Här är John Senewiratnes nedslag och frågor till Jens Gustafsson:

 ----------

Vad som ägde rum inne på konstgräset är fritt fram att spekulera i. Jens Gustafsson tonade, självklart, ned allvaret i att stänga in sig två dagar i rad.

Oavsett - det är ett drag som jag aldrig tidigare varit med om.

Vad kan vara så pass känsligt att inte IFK vill ge Blåvitt en hint om vad som väntar gästerna på måndag?

Ett nytt, ännu ett nytt, spelsätt känns närmast till hands.

Skulle Jens Gustafsson få för sig att kasta om en eller två spelare på nya positioner känns det överflödigt att göra sig besväret att neka det enorma (obs: sarkasm) mediauppbådet entré. 

I gäspningen mot Elfsborg var det en mer utpräglad fembackslinje jämfört med hur det tidigare sett ut.

 Ian Smith och Egzon Binaku sjönk ned som ytterbackar när Kamaterna försvarade.

Ett defensivare, mer samlat IFK lyckades att tämja ett Elfsborg som kom med två raka 4-2-vinster till den matchen.

Blåvitt har slagit knock på allsvenskan så här långt och är seriens målgladaste lag med sina 16 inprickade baljor. 

Svårt att se att Peking möta upp med tankar att öppna upp sig mot Benjamin Nygren, Patrik Karlsson Lagemyr och de andra kidsen i Blåvitt som älskar varje sekund av livet just nu. 

Ett rakt 4-4-2 från Peking till och med?

Jag skulle inte vara förvånad, men är inte heller superimponerad om hattandet med en eventuell ny formation spinner vidare i det här läget som IFK satt sig själva i och faktiskt är av vinna eller försvinna-karaktär om de ska hålla topplagen inom ett realistiskt avstånd.

---------

13 poäng på sju matcher och en andraplats är IFK Göteborgs bästa allsvenska start på 18 år. Jag jämförde deras explosion med IFK Norrköpings förvandling under 2015 men känslan när man läser på inför matchen på måndag är att fansen mest har blicken och tankarna på omgången efter. Malmö FF hemma. Är inte Blåvitt med i skallen och tummar på Peking-respekten är de illa ute. 

------

Ian Smith har haft en motig start på allsvenskan. Inget fel på viljan och ambitionen men VM-spelaren som var med Costa Rica i Frankrike förra sommaren får ut förvånandsvärt lite i konstruktiv väg. Nu ser det ut som han missar Blåvitt, skadad.

Ett bra läge att äntligen få se Kevin Àlvarez?

Nej. Han ska lära sig kommunicera med medspelarna först, är budet från IFK.

Ett beslut och ett överbeskyddande som känns väldigt mycket IFK Norrköping. Så segt, grått och statiskt det sett ut under allt för många och långa stunder 2019 skulle det vara befriande med ett par nya fötter på planen.

Jag hörde en "intervju" med IFK Göteborgs Giorgi Kharaishvili i CMore.

Vi kan väl skriva så här: Georgiern spelar fotboll ett par tre-fyra klasser bättre än vad han pratar engelska. Men bra var han ändå - på planen alltså. 

----------

Ringde upp Andreas Johansson i går kväll. Halmstad som klev in i säsongen med favorittipsen sladdar, är sist i superettan och kickade Igor Krulj. Magnus Haglund är tillbaka i svensk elitfotboll och behöver mer än nio poäng på nio matcher för att rädda säsongen på Örjans Vall.

Här är intervjun med "Ante G": "Hamnade i en hemvändande kris"

och självklart följer 37-åringen sitt gamla lag. Johansson såg premiärförlusten på plats på Olympia och håller kontakten med spelarna i laget.

Han höll med om beskrivningen att Peking hade problem att övertyga hela matcher och över tid även förra året.

"Men vi lyckades vinna många matcher med uddamålet ändå".

Så var det.

------------

Minns ni Calle Svensson som dundrade runt med en fin vänsterfot i Sleipner för ett par år sedan innan det blev Gais, Nyköpings Bis och Husqvarna FF, bland annat?

Klart ni gör.

Nu är Svensson, med mäktigt buskigt skägg och bra hårman, en stöttespelare i Västerås SK som går helt okej som nykomling i superettan.

Anyhow.

Svensson är en uppskattad mittback och hamnar högt upp på VLT:s lista över de mest lyckade VSK-nyförvärven under 2000-talet. Bara ettan Stefan Bärlin och målvakten, Norrköpingsbekantingen Anton Fagerström, rankas högre än Svensson som är trea på listan med motiveringen (delar av den): "Efter två matchers provspel hade han övertygat dåvarande managern Johan Mjällby tillräckligt. Placeringssäker, bra passningsfot och stark vid fasta situationer".

NORRKÖPING Nytt kryss, nya suckar, samma krämpor.

Och ett samtalsämne som känns väldigt konstig i sammanhanget.

Ork. Peking tar slut.

Hur är det möjligt?

Det är svårt att ta in att ett allsvenskt lag, i maj månad, sju omgångar in i serien inte har kapacitet att genomföra en hel match enligt den plan som finns. 

Ovärdigt rent av.

Psst, Peking: Det är här är matcher som ni inte får tillbaka.

Poäng som ni inte får en returchans att spela in. Säsongen drar iväg medan ni står och flåsar.

Är ni inte redo här och nu så är verkligheten en seger på sju matcher och en tiondeplats. 

Jag möttes av supporterröster som ifrågsasatte sättet Kamraterna föll samman på borta mot Djurgården.

Bokstavligen föll samman. 

Erik Berg nickade till slut in kvitteringen efter att IFK stått i knäet på Isak Pettersson för länge. 

Men i en match, vid ett tillfälle och i ledning på bortaplan kan det hända.

Man väljer att bevaka.

Tänkte jag.

När sedan Jens Gustafsson inför Elfsborg själv tog upp att IFK måste spela smartare för att inte knäa i matcherna, förstod jag att det verkligen var ett case här.

Det stärktes efter 0-0 i Borås. 

På presskonferensen sa IFK-managern: "Vi har fortfarande lite problem i slutet av matcherna. Där motståndarna har varit bättre, det tycker jag Elfsborg var i dag också. Det behöver vi fortsätta arbeta med för att hantera det framöver". 

Det är anmärkningsvärt.

Jens Gustafsson efterlyste ett spelsmartare IFK inför Elfsborg, för att orka och hushålla på krafterna men så blev inte fallet och det finns ingen annan väg än att vara kritisk här.

Om det kostar segrar, poäng och tabellplaceringar med att göra på ett sätt - gör på ett annat. 

Simon Thern är en av spelarna som inte kunnat träna på en regelbunden basis. Christoffer Nyman har fått säsongen söndertrasad av skador och återkommande comebackförsök. Båda startade mot Elfsborg. 

Gustafsson konstaterade vidare efter slutsignalen mot Elfsborg:

 "Vi har några spelare som inte har haft kontinuerlig träning i sig, som gör att vi tappar lite för mycket. Men det är inte det att vi inte orkar springa men besluten med boll är lite konstiga, framför allt. Det finns säker flera orsaker. Det jobbar vi med för att hitta och ta bort. Det har varit en trend hos oss att vi inte kan upprätthålla en matchbild som vi vill sista 20 minuterna". 

------

Jens Gustafsson vill ha ett löpande fotbollslag. Han har byggt IFK på att de ska springa mer än motståndarna, ska springa sönder motståndarna. IFK-managern pushar gärna och högt varje initiativ till en snabb omställning men när det inte finns ork, lungor eller kraft till det är det ett fett orostecken i alla fall min bok. Och det landar i den huvudansvariges knä att hitta ett sätt att anpassa laget efter resuserna. Vad är plan B?

--------

Jonas Hellberg som fick packa väskan och ta steget ned från A-laget är ett namn som nämnts allt oftare i takt med att ämnet om en bristande IFK-ork blossat upp. Fystränaren jobbar i dag på ungdomssidan. Det känns som ett långskott att hans A-lagsfrånvaro skulle vara anledningen att Peking knäar, men visst finns funderingen där om det finns ett samband. 

----------

Något positivare: Försvarsspelet.

Defensiven har fallit på plats efter Rock `N`Roll-matchen Falkenberg och två insläppta mot Djurgården borta, Malmö hemma och Elfsborg borta är ett bra facit. Två framåt är inte lika bra, men det som oroar mest är att ett tippat topplag, en rustad guldkandidat, inte klarar av att spela fotboll i 90 minuter för att de inte orkar.