Ledare Påskens löftesrika firande kom av sig, efter helgens fruktansvärda terrordåd i Sri Lanka. Sällan blir kontrasterna så stora som mellan grymheten där och de soliga vårdagarna här i Östergötland.

Den snabba nyhetsrapporteringen gör också att chocken och sorgen kommer nära. Troligen kan vi med en internetuppkoppling i Sverige få reda på mer om händelseförloppet än vissa på plats i det olycksdrabbade landet.

Hotet från terrorismen är dessutom globalt. Vi vet att den avgrundsdjupa ondska som nyligen drabbade en stad långt borta, riskerar att visa sitt ansikte även i vår del av världen. Esaias Tegnérs ord känns i sammanhanget skrivna med skrämmande träffsäkerhet: ”Tror du dig ensam trygg? Så är ej våldets art. Var viss, det klappar ock uppå din fjällport snart.”

Artikelbild

Att det bland dödsoffren – som i skrivande stund räknas till många hundra – finns flera utlänningar visar även på hur sammanlänkad världen är. En händelse som inträffar långt borta, kan komma otäckt nära även i det avseendet.

Sri Lankas sorg delas därmed av alla. Det går ett bud om sorg över världen.

Samtidigt får inte rädslan eller smärtan förlama. Terrorismen ska bekämpas, i alla dess former. I längden vinner inte heller ondskan. "Vad våldet må skapa är vanskligt och kort, det dör som en stormvind i öknen bort" – som Tegnér har konstaterat i dikten ”Det eviga”. Det är, trots allt, ett hoppfullt löfte i mörkret.