Hösten är i antågande och med det är även poddsäsongen igång igen. Inför IFK:s återstart i allsvenskan efter landslagsuppehållet gästade Alexander Fransson Vita Stjärnan-poddens 22:a avsnitt.

Han blir därmed först ut inför den hektiska perioden där IFK spurtar i allsvenskan och Vita Hästen snart drar igång sin säsong.

Alexander Fransson hinner berätta om mycket på den dryga halvtimmens snack. Inte minst blir det mycket prat om hans stora IFK-hjärta. Han har ju inte minst starka rötter i klubben där morfar Örjan Martinsson var firad stjärna på 60-talet där han oftast bildade anfallspar med Harry Bild.

Artikelbild

– Det sitter i släkten också. Man har vuxit upp med IFK och sett matcherna sedan man var liten. Självklart väljer jag att kolla IFK istället för en stormatch, säger Fransson om hur han resonerat när han varit borta från klubben under tiden i FC Basel.

– Morfar har tagit några SM-guld. Sedan kom "Tonna" (Tony Martinsson) också. Nu är det jag. Jag har sagt till flickvännen att nästa som kommer har lite press på sig, haha.

Du har inte kunnat se Örjan spela såklart men hur mycket har du hört om hans karriär?

– Han gick bort när jag var två år, jag inte träffa honom på så sätt, men jag har fått återberättat mycket. Dels av familjen, mormor framför allt, men också andra äldre människor som man stöter på. Jag gillar att höra historierna.

Han finns på en av bilderna utanför omklädningsrummet nu också.

– Det stämmer. Jag har en lite speciell ritual där innan jag går ut på match, då går jag och klappar på bilden. Självklart är det en stolthet. Samma med de där stolparna som satt här utanför förut, då såg man också alltid att hans namn stod där. Det var häftigt.

Alexander Fransson var den förste av alla som lämnade Östgötaporten och IFK efter SM-guldet 2015. Tiden i FC Basel började också bra, men speltiden avtog och i somras valde Fransson, efter en vår utlånad till Lausanne, att återvända hem till IFK.

Han ville hitta glädjen med fotbollen igen.

– Vi har hållit kontakten hela tiden. Nu blev det tillfälle att köra och då gick vi in för det helhjärtat. Det gick ganska fort när vi började prata.

Det var inte direkt aktuellt för dig att hamna i typ AIK eller Malmö eller någon annan klubb va?

– Nej. Det var några som ryckte i mig, men i Sverige då är det bara IFK som gäller. Det sa jag tydligt till mina agenter; ni kan tacka nej till alla andra som kommer i så fall.

Det är lite skillnad för till exempel en sådan som Nicklas Bärkroth som inte har rötterna här på samma sätt som ni som är födda här.

– Exakt. Jag förstår hur han tänker men jag tänker annorlunda. IFK är nummer ett i Sverige. Även om vi skulle ligga längre ner i tabellen så skulle jag gått till IFK ändå.

Fransson hinner också berätta om sin tid i Schweiz. Om hur klubben bytte hela ledningen runt fotbollen och började tänka nytt. Där blev det mer och mer ovisst med speltiden. Och om månaderna i Lausanne där det gick tungt för laget som rasade ur serien.

– Jag vet inte vad som hände när jag kom dit. Jag tror inte jag vann en match. De värvade i januari in fem nya och alla skulle spela direkt. Det går inte, det går absolut inte. Det var en tuff vår mentalt för mig. Man kan alltid tänka att om jag gjort något annat skulle det kunnat bli bättre. Jag har lärt mig av det, men jag vet inte vad jag lärt mig. Det känns som att jag blivit starkare i alla fall.

Givetvis blir det också snack om spurten på säsongen med tio matcher kvar. Och en blick mot AIK som toppar serien nu och som också väntar på söndag i en match som kan beskrivas som "sista chansen" om IFK ska kunna hinna ikapp.

– Det är tio matcher kvar. Det är mycket poäng kvar att spela om, samtidigt är AIK starka, absolut. Men jag ser det inte som en omöjlighet att de ska tappa. De spelar egentligen ingen rolig fotboll. De står egentligen och parkerar bussen och satsar på sina omställningar ungefär. Chansen finns och vi ska göra allt vi kan för att gå med hela vägen.

Vi hinner också avhandla titlarna i Schweiz, mentaliteten i proffslivet, hans utvecklade fysiska spel, formen, samarbetet med Simon Thern, drömmen om att få vinna guld igen med IFK – och hur han ska övertyga Christoffer Nyman om att också komma hem. Samt mycket mer.

I slutet av programmet kommer också en kort summering av Vita Hästens läge inför säsongen – mer ishockey blir det dock i nästa avsnitt.