Widar Jan Lindhagen var en av socialdemokratins mest begåvade och särpräglade intellektuella personer. I min ungdom hade jag förmånen att samverka med den då redan etablerade och kontroversielle Lindhagen. Han gick ur tiden sommaren 2010. Häromdagen dök han upp i nutiden igen.

Statsvetenskapsprofessor Anders Lidström har nyligen presenterat forskarrapporten "Socialdemokratins tillbakagång 1973-2014". I det avslutande kapitlet i rapporten sammanfattar och diskuterar Lidström rapportens resultat. Lidström skriver: "Med fyrtio års horisont kan vi konstatera att det var Lindhagen som hade rätt."

Anders Lidström refererade till den debatt som Lindhagen och sociologiprofessorn Walter Korpi förde i partitidningen Tiden efter valet 1976 då S förlorade regeringsmakten efter 44 obrutna år vid rodret. Jan Lindhagen "menade att de pågående samhällsförändringarna i form av minskad industrialisering och befolkningsomflyttningar gradvis rycker undan förutsättningarna för en socialdemokratisk politik. Hans förutsägelse var därför att stödet för partiet skulle komma att minska framöver." Walter Korpi hävdade å sin sida att det var "politikens innehåll som förklarade tillbakagången för partiet och inte strukturförändringar."

Anders Lidströms rapport visar solklart att S inte har strukturförändringarna på sin sida. Under den period han granskat har partiet förlorat en tredjedel av sitt väljarstöd i riksdagsvalen. Minskad industrisysselsättning, mer utbildad befolkning, ökat välstånd, urbanisering och ett minskat "socialt tryck" att hålla sig kvar i fadershuset är enligt Lidströms rapport de fem mest påtagliga strukturförändringarna på den socialdemokratiska minuslistan.

De regionala variationerna är dock stora och oförklarade. Skulle allt slaviskt bero på strukturer så borde S vara betydligt svagare i t ex Sundsvall, Värmland och Närke än vad som är fallet. Jämfört med dessa områden har S närmast kollapssiffror i Södra Norrland, Bergslagen och Sörmland; i den regionen ingår även Norrköping i Lidströms rapport.

Det är på tok för tidigt att börja fila på S dödsruna. Dels därför att det med dagens minskningstakt tar 90 år innan det är slut. Dels och framförallt därför att det inte finns någon naturlag som säger att S måste vara en fånge i sina forna framgångsstrukturer. Dags att rota fram Lindhagens böcker ur lådorna. Han kanske inte bara har rätt. Han kanske får rätt till slut?